vIA UHUMBOII o211f111NL VIA J 0 OO TP. valjer. fullkomligt gentleman till utseende, tal, klädsel och manr, närmar sig henne och utber sig artigt att få hjelpa henne upp. Men då kom sinheten öfver henne och hon svarade: Nej tack! Ni är icke presenterad för mig. — Och så blef hon sittande eller liggande — tillsvidare. En debutant. Ur ofvannämnda korrespondens från Köpenhamn till Snällposten låna vi äfven följande. Kgl teatern i Köpenhamn stod just i begrepp att ådraga sig en uppmärksamhet, som på senare tiden varit ganska sällsynt. Till i göndags (d. 2 Fedr.) voro alla biljetterna redan i förväg utsålda till första representationen (denna gången) af Den stumma i Porticir. En ny tenor skulle debutera såsom Masaniello, och man visste redan att det skulle blifva en triumf af första sort. Så blef tenoren — en hr Nyrop — hes, och så var det torbi med den glädjen. Vi vilja emeliertid icke låta afspisa oss dermed, utan vi ga på generalrepetitionen dagen förut. Stycket gifves i full kostym, och hela parketten är nastan fylld at skädespelare och andra som stå i något förhållande till teatern. Första akten går undan, jemnt, väl satt i scene och lifligt, men företer icke något utomordentligt. I andra akten uppträder Masaniello, och genast är allt som torvandladt. Hr Nyrop är lång, väl vaxt, ser bra ut,isynnerhet på scenen, och som en Konung ofversträlar han kören och de öfriga medspelande, de gamla rutinerade krafterna, hvaraf somliga ganska framstående, t. ex. hr Schram. Men denne unge man (— har är omkring 25 år), denne debutant, har den magiska kraft, act allt är tyst när han är på tiljorna; han fyller på scenen. Alla visste, och de flesta at de närvarande hade vid pianot hört prof på, huru skön sångröst han eger; men man antog att det skulle slå in på honom som på så många andra: Han har röst, men han är icke sängare. Men nej! rösten är så att säga det minsta här. Eller rattare, — hvad Jenny Lind egde i så utomordentlig hög grad, men deremot de flesta sängare och sångerskor sakna eller blott hafva i obetydlig mån: säng, spel, mimik, plastik, allt tramträder så naturungt och harmoniskt imtrån, att deraf blir ett helt, som hanger så oskiljaktigt tillsammans, att man icke tänker: nu sjunger, nu agerar han, utan man känner: nu ar han Masaniello. Hvem är då detta geni? — ty om än Masaulello är en briljant, nästan makalös rol, tförmår dock blow ett geni fylla den så. Hr Nyrop har som sagdt många yttre loreträden, sor resten är han ett naturbarn, ett bondbarn. Eu gång tick han till skänks en violin, sprang dermed sin kos och blef en tid deretter återtunnen i Köpenhamn på en dansebodr, der nan satt och spelade i orkestern. Så togs nan hem igen, men kom ånyo till hufvudstaden, då han i beväringsåldern skulle infinna sig tll mönstring. Han var naturligtvis söndagsbarn nog att draga ote srinammer; men da han föredrog att qvarstanna i Kopenhamn sälde han ein srihet for penningar, som han blef lurad på, och kom in vid gardet, der han anställdes vid musiken. Så gitte han sig med en liten bondflicka i sin hemort, som han icke glömt och som icke glömt honom; fick en gård, men som en äkta konstnärsnatur blel nan åter narrad och törlorade sin egendom. bå begaf han sig åter till Köpenhamn och står nu i begrepp att börja en bana, som alla förutspå skall burva rik på triumter. Och alla glädjas öfver honom, äro intagna i hans personughet och deltagande vid missödet med hesheten, antingen denna nu har sin grund deri, ait han vid generalrepetitionen, då han var mycket upphettad, klädde om sig i ett kallt rum, eller, — hvad som utan tvitvel ar en dikt, — att en at hans nya kolleger med Insernalisk elakhet aftonen förut narrat honom på en rumweltillställning, der det lyckades denne förförare — snarlik en af Eugene Sues romanbofvar — att tå den nya teatersolen torkyld. Nog at, i följd af all teaterersarenbet kommer hans debut nu icke att hafva tullt den framgång som den annars skulle halt; men hvad gör det, — är han ett geni så hälleller han sig nog, och i längden är det kanske bättre att icke få alltför mycket straxt. Processa, det hjelper! Ått detta är törhållandet visar sig understundom, och man har derpå ett färskt exempel från Marseille. En expropriation skulle der nyligen ega rum vid gatan de Noailles, och man hade ulldömt en hyresvärd och hökare en skadeersättning af en franc; men hökaren processade och juryn har nu tilldömt honom en ersättning at 40,000 francs. Den lilla nätta vinsten af processen, 39,999 francs, torde kunna sätta honom i tilltälle att utan saknad utbetala honorariet till advokaten. Teaternytt. I Paris väntas snart föllaude nyheter skola gå öfver scenen: Af