2 — — VG jan, medan hon talade, och knäppte den senare omkring sin hals. i — Ni vill väl icke gå med denna smala guldtråd på cr, och icke ha någonting annat! sade mrs Vane. ; — Hvarföre icke? svarade Isabel. Om man säger någonting, kan jag ju förklara att någon olycka inträffat med korset. Mrs Vane brast ut i ett hånfullt skratt. — Om man säger någonting! upprepade hon i en ton, som öfverensstämde med skrattet. Man skall troligtvis icke säga nägonting, men man skall tro, att lord Mount Severnes dotter icke har några juveler. Isabel log och skakade på hufvudet. — Man såg mina diamanter vid presentationen på hofvet, sade hon, — Om ni burit er så oskickligt åt mot mig, Francis Lenison, utbrast den gamla damen, skulle mina dörrar varit stängda för er under en hel månad. Hör nu, Emma, om ni skall gå, gjorde ni bäst i att skynda er: ni som dansar bort för att börja er afton kl. 10 på qvällen! På min tid brukade man gå kl. 7; men man brukar nu förbyta natten till dag. — Det var då Georg III dinerade kl. 1 på kokt fårkött och rofvor, inföll kaptenen, som säkerligen icke hyste större vördnad för sin mormor än mrs Vane. Han vände sig dersöre till Isabel, för att ledsaga henne utför trapporna. IIon fördes sålunda till sin vagn för andra gången denna natt af en främling. Mrs Vane fick gå ned