första; — och hastigt försvann det sköna ljuset förjagadt af inre harm. Vida kringspridt i luften förvandlades det till stjernornas här. Blek som döden stod han der, med blygsel, inför alla bimmelens skaror, och grät: ÅFörbarma dig! alla väsendens fader, förbarma dig! Och Guds engel stannade framför den mörka månen, och förkunnade honom den Heliges beslut: Som du med afund sett solens ljus olycklige, så skall du framdeles endast lysa af detta ljus; och då jorden någon gång träder framför dig, så skall du stå, till hälften eller helt och hållet förmörkad, säsom nu. — Men, villans barn, gråt ej! den barmhertige har förlåtit ditt fel och förbytt det till din egen fördel. Gå, sade han att äfven han Ångrens tårar vederqvickande kraft återlifva till mig: Säg till den ångerfulle, må med sitt ljus vara herrskare! skola förvandlas till en balsam, allt som törstar, och med ny det af solens strålar utmattade. — Tröstad vände sig månen om, och se! då kringslöt honom uet ljus hvaraf han ännu omgifves. Han anträdde då den stilla gång, som ban ännu iakttager, såsom nattens regent stjernornas följeslagare. Begråtande sitt fel ser han ännu medlidsamt ner på hvarje tår och uppsöker med glädje den han må kunna vederqvicka eller trösta. Dödlige, akta dig för afund! Afunden har störtat englar från bimmelen; den har fördunklat den stilla och sköna månen. (Barom.) Ytterligare hund-poesi. Vi meddelade nyligen en versifierad hundskattsinlaga, hvilken förskref sig ifrån Wexjö. I tidningen Blekingsposten har nu äfven en dylik varit synlig, hvilken vi här återgifva: Här till skatt jag får anmäla under året sextiotvå tvenne hundar, som ej stjäla, snälla hundar, fina, små; En af dem har blifvit hynda, och är krithvit som en svan; aldrig ser man henne skynda genom gatorna i stan. Brun den andre är till färgen, glänsande och fin och mjuk, och i blodet, benen, märgen är han hund till allmänt bruk, Dessa två nu här betala femman hvar, (men inga namn), för att undgå att sig svala uti böljans kalla famn. Hornslut. Hvilken var den första svenska drottning, som blef sin man otrogen, tillfrågades i examen en student. Drottning Rikissa, svarades; ty hennes man, Erik den 10:de, var den förste svenske konung, som blef krönt. En Mamsells statistik. Blott fyra männer finnas till fem flickor; En vacker upptäckt! — snart af barm jag dör. Det går med oss som våra fem strumpstickor, En blifver udda, hur man också gör. Uppfyller jorden, män och femininer! Så talte Gud från berget Sinai; Uppfyller jorden — ja, med krinoliner, Ty med nåi: annat lär det aldrig bli. Skådespelare och dramaturg. Man påstår att dessa tvenne egenskaper sällan komma på en och samma persons lott, ehuru lysande undantag, såsom Moliere m. fl. finnas. Inom våra egna landamären lefver dock en person som lär vara lika lycklig skådespelare som teaterförfattare. Denne man är herr Smitt i firman Smitt och Bergström. Vi omtalade för länge sedan att herr. S. dramatiserat Per Thomassons Prinsen och Borgarflickan och härför skördat stormande applåder i Falköping eller Alingsås. Af annons i tidningen som utgifves i Lidköping, dit Smitt soch Bergströmska sällskapet väntades för att som i Fredags gifva sin första representation, sånner man att dervid skulle uppföras Onkel Tom, skådespel i 5 akter, Namatiserad (af herr Smitt) efter romanen Onkel Toms stuga. Rimsmideri på att., I ning läses följande annons: Förbytt Sistliane marknadsafton — kanhända marknadsnat: I stora matsalongen hos Strandbergs uppå stadt Med några goda vänner uti ett lag helt gladt En hofrättens notarie in bona fide satt; Men under det han tömde sin lilla toddyslatt Blef honom i tamburen spelt ett förargligt spratt, Ty när han gick att taga sin hufvudbonad fatt, Befanns en kund gjort hemgång! med vårnotaries hatt Och lemnat en i sticket, som väckte hopens skratt. Nu med den här annonsen man beder kunden att . Hos kyparen som sköter vårt stadshus, krus och . tratt. I allsköns tysthet rätta sitt mistag. Ej en katt I Jönköpings Tid