honom. Min kusk körde en ganska prydlig herre, hvilken såg ut som en vanlig monniska, till Metropolitan Hotel i stallet för den gammalmodiga Kaliforniern, som först engagerat honom, Innan jag tog ett rum, bad jag bokhällaren höfligt om att få se listan öfver dv resande; jag väntade en bror från Albany, sade jag. Jag tog mig väl i akt för att säga något om Ileckler eller Kalifornien, och bokhållaren kunde ej misstänka, att min re8a börjat längre boria än i Filadelfia eller Baltinore. Ja — Hecklers namn stod på listan. Jag hade anat, att han skulle taga in på detta hotel, ty jag hade hört honom med beröm omtala huset. Jag gick och dref i trappan och gästsalen, tills jig händelsevis fått höra att han gått och lagt sig. Då drog jag mig tillbaka, för att öfvertänka min operationsplan. Jag måste medgifva, att jag var något förvirrad. Jag kastado mig orolig på sängen. Under det jag befann mig på resan, hade det förekommit mig som om jag endast bahofde komma i rätt tid, 1y då skulle ull svårighet vara slut; men hvad skulie jag nu göra? På morgonen skulle Ileckler utan tvifvel begifva sig till banken för att presentera den falska anvisningen och kanske få vexlarne diskonterade. Jag måste hindra honom deri. Men huru? Skulle jag vända mig till polisen och komma i lag med polisbetjenterna. Det var