Dylika svagheter tycker jag derföre, att man snarare borde förbise och i tysthet beklaga, än öppet förlöjliga och derigenom Ålägga lök på laxen. Bland fula ovanor är kanske den allra fulaste, att ständigt hugga på och vara stygg emot Ågamla ungkarlar och gamla mamseller!, ty den ogifta delen af menskligheten är det, som företrädesvis är utsatt för att på gamla dar få dragas med icke blott årens, utan äfven otacksamhetens och gycklets tunga bördor. Sannerligen förtjente dessa sin fridlysning med lika stort, ja större skäl än andra gamla ruiner och minnesmärken från en förgången tid, ehuru en sådan fridlysning troligen skulle få lika mörka otsigter att stäfja det djupt rotade okynnet. (Forts.) —