till mig, att jag skulle bedja er derom, — var spelet vunnet. Endast den ene illasinnade medlemmen af det lilla samfundet brummade något om brott mot reglorna, listiga yankees och afked. Men den högväxte ryttaren gjorde ett soart slut på hans invänningar genom att med en ed försäkra, att om kompaniet började misstycka något sådant efter de tjenster främlingen gjort, vore kompaniet strunt, och då ville han ej tjena det ett ögonblick längre! — Nå, herre, nu får ni en bäst, men det bar redan gått tid förlorad, och vi komma till att rida allt hvad tygen hålla. Kom och tag en bäst ur stallet. Der är en randig mustang, till hvilken er sadel skall passa alldeles förträffligt. Rödskymmeln är den bästa, men han har fått akafsär på ryggen. Bed Jonas gifva er litet kött och tobak; vi skola ej passera många boteller, det är temligen säkert. Ladda er revolver, herre; jag ser att ni saknar två skott. Vill. ni ba en tår whisky — gammal Monongahela? Nej! Rappa dig med sadeln, du Jeth — i sådant fall som. detta bör den ene räcka hjelpsam hand åt den andre. Pass på tyglarne mister — mustangen biter — så der! Vi skola sörja för er häst, och om ni kommer denna vägen tillbaka skall ni finna honom så blank och fet som en millionär. Farväl, kamrater! Med dessa ord slutade den otålige ryttaren