en ... Min fiende hade varit verksam, Gud vare lof! Men vid denna revision hände det, att hvartenda af de fel eller laster som min fiende så hederligt tilldelat mig ledde till upptäkten af en och annan egenskap som just var raka motsatsen. Min fiende blef körd på porten, jag hjelpte till dervid, men välsignar honom så länge jag lefver. Man har sett mitt hem, man har afundats mig min husliga lycka. Derföre ännu en gång : lefve våra fiender! Hjalmar. Ull. Tidn) Hoppets Stjerna. Vid molnets rand en stjerna strålar Från fästet klar och mild, Och böljans spegel återstrålar Dess ljufva bild. Men snart det dystra molnet döljer Den hulda för vår syn, Och skuggan öfver vågen följer Dess tåg i skyn. Dock molnet skingras, — stjernan tänder På nytt sitt blida sken, Och ned i böljans djup hon sänder En stråle ren. Så höljes stundom hoppets stjerna I moln och syns ej mer, Men blickar åter fram så gerna Och vänligt ler. Och böljan är en bild af lifvet. Har hoppet gått i qvaf, Det vräkes vildt, af stormar drifvet, Som våg på haf. Men ler en hoppets stråle åter, Då lugnas stormigt bröst, Ej mer det sorgsna bjertat gråter, Då får det tröst. ÄA. (U. P.)