MAA w07777774475 2—— — — alla hänseenden glädjande, att den romerska frågan åter kommit först på dagordningen, ty derigenom skall dess lösning ovilkorligen påskyndas, så afgjord och bestämd som opionen inom Europa är för Italiens sak. Under den osäkerhet, hvari man uu befinner sig, korsa emeltid ryktena hvarandra om sättet, hvarpa fragan skall lösas. Om man, så att säga, tager medelproportionalen utaf dem, vill det synas som om Rom genom en kompromiss skulle bli Italiens hufvudstad till namnet, medan päfven fortfore att vara oberoende suverän öfver den eviga staden, hvilken samma da skulle likna förbundsstaden Washington, hvars innevånare icke njuta af sina valrättigheter. Denna lösning är dock blott en halimesyr och kan såsom sadun ej smickra sig med Italiens bifall eller med långvarigt lif, ty Rom är en gång för alla af italienska nationens representanter proklameradt som Ituliens hufvud ej allenast till namnet utan äfven till gaguct, och itulienarne skola ej nöja sig med mindre. Säkraste beviset derpå är den starka jäsning, som man nu plötsligen får veta råder i Rom, och draga franska trupperna bort, skall ingen möjlighet gifvas, att hälla cutusiasmen och rörelsen inom sina bräddar. Sista resursen blir väl derföre den bekanta formeln å la Napoleon: må folket bestämma saken genom valurnan! — Under dena storartade nationala demonstration, som häromdagen egde rum i Rom, sag man öfverallt oräkneliga trefärgade fanor med inskriften: En fri kyrka i en fri stat! Ingen påfvekonung! Lefve Viktor Emanuel, italiens konung! Kejsar Napoleon har sökt utverka Rysslands erkännande af konungariket Italien. Garibaldi har i ett bret till Bellayzi höjt sin stämma till törmån för de genom volkanutbrottet olyckliga trån Torre del Greco; ätven här, säger den varmhjertade mannen, är tilltället inne, att med handling intyga den nationala enhetskänsian, och Italien kan nu genom sina rikliga gålvor visa, alt prester och tyranner torgätves söka stilta sondring mellan barnen ar samma familj. Från Frankrike ingå bedrofliga underrätvtelser om den stora nod, som, hutvudsakligen tilltotje af amerikanska kriget, råder biand sidenvafvarne 1 Lyon, der otver 100,000 vätvare skola vara utan arbete och bröd. Parisertidningen ,Siecle har af denna anledning, for att lindra den rådande nöden, i sin byrå öppnat en subskription, till hvilken hon sjelf bidragit med den betydliga summan at 4,143 tracs 50 centiwer, hvilken gilvils af bladets hela personal från redacteur en chet till boktryckarpojkarne. ,Opinion Nationalemonar dock, att den enskilda valgörenheten icke skall forslä till lindrande af den forfärliga nöden. Sydemissariernas afresa från Fort Warren i Nordamerika, der de hållits arresterade, har försiggått 1 all eullhet. Times korrespondent, Wn Russell, upplyser att orsaken dertill var den, att Seward icke litade på nationens sjelfoeherrskningsformåga, och ait han derför toreslagit lord Lyons, avi låta afhemta fångarne på ett fartyg med amerikansk flagg, samt föra dem till Provincetown, der de skulle öfverlemnas åt ett engelskt krigsfartyg. Så har äfven skett. Den 1 Januari afhemtades hrr Mason och Slidell af bogserbåten .Scarlight; hela garnisonen med undantag af skildtvakten aflägsnades från den sida at lastet, der sångarnes rum voro, och endast tå personer betunno sig på bron vid deras inskeppung. Mason var mycket nöjd med anordningen, men Sidell var mycket stucken öfver, att det ej gjordes mera väsen al honom. Kl. 5 på eftermiddagen kom , Scarlight till Provincetown och aflemnade de tyra fångarne till den engelske krigsångaren Rinaldo, som en timme derefter atgick till Halifax. Under loppet af denna timme var hvarje förbiodelse med land förbjuden ,Rinaldo, och ingen båt fick närma sig tartyget. Nyheterna från Mexico, hvilka gå ända vill den 20 Dec., tillkännagitva, att de engelska och franska ministrarne hör Wilkes och Dubois de Saligny, för hvilkas öde man varit orolig, välbehällna anländt till Vera Cruz. Hela landet är i upplösningstillstånd. — Times af den 22 gillar derfore Spaniens kraltiga uppträdande i detta land och tillägger, att Frankrike sedan skall öfvertaga ledningen af expeditionen, emedan endast Frankrike sänder en betydande truppkår till Mexico. Frankrike kan, säger bladet, göra anspråk på Englands understöd, äfven om den franska ockupationen af Mexico skulle vara i ett eller två år. — — — — .A —— Senare Post. Den preussiska deputerade kammaren utvalde d. 20 sin president och två vicepresidenter. Till president valdes Grabow med 291 röster af 314, till förste vicepresident