Musik. Andra representationen af ÅFigaros Bröllop, som egde rum sistlidne Fredag, var öfverhufvudtaget mera lyckad än den första, hvarföre också åhörarne mera ostörda kunde öfverlemna sig åt njutandet af denna herrliga musik, äfvensom flera tillfällen yppades for dem att gifva sitt lifliga bifall tillkänna. Vi önska uppriktigt, att sällskapets medlemmar måtte genom det välvilliga öfverseende hvarmed publiken i allmänhet omfattar deras prestationer känna sig sporrade till allvarliga studier och möjligaste fulländning i återgifvandet al deras roller, och sålunda visa sig som konstnärer, hvilka älska konsten för dess egen skull, och ej anse den blott och bart som födkrok; de kunna 1 så fall vara torvissade om publikens alltid ökade bifal!! Det faller af sig sjelst att fru Heck-Meichgelbawm såsom Nusanva åter intog första rummet. Fru Beck är konstnärinna i ordets fullaste bemärkelse, det vill säga, förmågan att kunna öfvervinna alla svårigheter tillåter henne att rikta blickarne äfven a en rolls inre betydelse. Det synnerligt lyckade utsorandet af arian i 4:de akten förtjenade i hög grad det rika bifall som kom detsamma till del, sedan Brefduetten med Grefvinnan i 3:dje akten på allmän begäran blifvit gifven da capo. M:ll Völker, såsom -Grefvinuan, skördade äfven lifliga applåder och det skall utan tvifvel en gäng lyckas hennes sortsatta bemödanden att kunna uttrycka det, som hon sjelt säkerligen inom sig känner, men för hvars återgilvande hon annu saknar det yttre och inre lugn samt den känsla ar sjellmedve tande, som tillsammans utgöra oettergifliga vilkor för hvarje konstnärlig framställning. Bland alla de dramatiska figurer hvilka Mozarts genius, vi skulle vilja säga med öfverflödande kärlek, besjälade, framstår företrådesvie Grefvinnanmed sin rena smärta öfver makens otrogenhet. Att återgifva det själfulla uttryck som hvarje takt i detta herrliga parti erfordrar, dertill hörer ovilkorligen grundliga studier saint törmågan att öfvervinna alla tekniska svårigheter, och vi önska af allt hjerta att M:ll Volker med sin vackra stämma modigt måtte sträfva att nå detta mål. M:ll Willmann hade som Cherubin flera ratt lyckade momenter, men stundom öfverdrifver hon ända till det smaklösa. I musikaliskt bänseende påminna vi t. ex. om utförandet at Adagiot i forsta arian: nur Freuden, hvarest utdragandet af orden und höchster Schmachten Sehnsucht mycket iätt kan leda till en oangenäm ötverdrift. I Susannas derpå följande aria, under hvilken hon sysselsätter sig med pagens utklädande till flicka, skall och bör pagen väl stundom vexla ljufliga blickar med Grefvinnan. men atven här kan oflekten genom ett sor mycket lätt omintetgöras, och pagens derpå töljande uppträdande som flicka kunna vi ej kalla annat än oskönt, hvad den yttre framställningen beträffar. Herr Hoyers återgifvande af Grefvens parti ofvergå vi äfven denna gång med tystnad, synnerligast som herr H., såsom en operasällskapet ej mera tillhörande medlen, står utom vår kriuk. Herr Koch lyckades denna gång något bättre än förut i Figaros roll, oaktadt ännu en temligen stor portion stelhet vidlåder såväl hans sång som spel. Vi hoppas att längre fram ännu en gång återkomma till denna opera, såsnart ett mera lämpligt besättande af grefvens roll tillåter de nde.