101ISSå sg om att de icke medtora bocker eller papper, som skulle kunna vägleda dem vid deras förestående arbeten. När denna undersökning är förrättad erhåller studenten en pappersremsa, på hvilken finnes angifven hans namn och numret på den cell, hvari han skall utföra sina examensarbeten, och hvarest han finner de för honom bestämda uppgitterna. En dylik cell är cirka tyra fot lång och tre fot bred. Sedan alla väl blitvit insläppta tillåsas dörrarne och pappersremsor klistras öfver nyckelhål och dörrspringor, likasom det också posteras både soldater och polisbetjenter utanför, för att hindra all inbördes kommunikation. Den skriftliga examen utgöres af tre olika afdelningar. Den första består deri att efter en uppgitven text ur Mencius, Konfucius? eller andra utmärkta kinesiska sorfattares verk utarbeta en afhandling i form af ett tal. Andra afdelningen består i utarbetandet af en upplysande afhandling öfver uppgitna ställen i fem olika kinesiska klassikers verk, och tredje afdelningen består likaledes at stilprof i fem olika vetenskapsgrenar, nemligen: Geografi, Astronomi, Regeringskonst samt gamla och nyare historien. Såsnart dessa arbeten blifvit verkställda, öfverlemnas de till den dertill törordnade embetsmannen, som gifver dem ett märke och inför dem i ett register. De omskrifvas derefter, på det handstilen ej må vara igenkänlig för examinatorerna. Examinatorerna utgöras först och främst af en af kejsaren särskildt vald embetsman tillika med en assistent, och derefter af tio af guvernören i Kanton utsedda magistratspersoner. Dessa senare erhålla först afhandlingarne till genomseende och utvälja deraf dem, som efter deras äsigt äro de bästa, hvilka deretter öfverlemnas till en kejserlig examens-kommissarie, som i förening med sin assistent genomgår dem och afgör, hvilka som företrädesvis äro förtjenta af utmärkelse. Författarne till dessa äro qvalificerade att bekläda embeten under regeringen och benämnas Suitsai. För hvarje af examens trenne afdelningar förunnas studenterna två dagar och två nätter, så att i allmänhet en vecka åtgår, under hvilken tid, som studenterna just ej tillbrin gar på det angenämaste sätt, de då och då släppas ut ur cellerna, för att sjelfva under sträng bevaknicg tillreda sin föda. Sålänge examen pågår är det ej tillåtet för innevånarne i de närliggande husen att spatsera på desammas platta tak, såvida de ej vilja riskera att blitva skjutna. — Kineserna hafva ett ordspråk som säger att studenterna under examensperioden likna tem olika ting: För det första när de begifva sig till examen bära de korgar, hvilka innehålla föda och kläder, och de likna då tiggare, Derester blifva de visiterade, och deri likna de arresterade tjufvar. I sina små celler, hvarest de måste vara ytterst flitiga, likna de bina. Under det de skrifva frammumla de det skrifna med låg röst och liknas på grund af detta ljud vid en sjuk trana. Och slutligen för det femte liknas de; när de komma ut igen, vid vansinniga, emedan de, som haft lyckan med sig, jubla i högan sky, springa, dansa och klappa i händerna, under det att de som haft otur antingen bittert gråta eller smäda examinatorerne och säga att de äro blinda och ej ha förmåga att bedömma deras arbeten. — Skellefteå tining berättar, att stadens fiskal ofta Åleker blinbock i dimman och nyligen i öfverlastadt tillstånd varit i slagsmål inom hus med en skräddare, hvarvid man öfvergick från knytnäfvestrid till att bitas. Strafflag på Madagaskar. Personer som på denna 0 blifva misstänkta för att ha begått något som strider emot madagaskarlagens missgerningsbalk, underkastas ett slags giftprof, hvilket friar dem, ifall de genomgå det, men eljest naturligtvis fäller. Det gift man använder är taget från kärnan af en frukt, stor som en persika och växande på ett träd kallad Tanguinen Veneniflora. Den person, lampi tanguini, som anskaffar giftet, underrättar den anklagade om på hvilken dag han skall intaga det. Näst sista dygnet före den till giftets intagande bestämda dagen får brottslingen blott äta mycket litet och sista dygnet ingenting alls. Hans vänner ledsaga honom derefter till lampi tanguinis boning; här afkläder han sig och aflägger ed på att han ej begagnar sig af något slags trolleri. Lampil tanguini afskrapar derefter med en knif så mycket af den giftiga kärnan, som han anser nödvändigt för ändamålet. Innan han gifver den anklagade giftet frågar han honom om han bekänner sitt brott, men derför aktar denne sig noga, ty om han bekände, skulle han få taga in giftet i alla fall. Lampi tanguinin utbreder derefter giftet på tre små skinnlappar, tagna af ryggen på någon fet fågel; dessa skinnlappar rullas derefter tillsammans och den anklagade tvingas svälja dem. I forna dagar dog nästan hvarochen, som utsattes för detta prof, under de svåraste plågor. Men under de sista tio åren tillåtas de, som ej blifvit dömda till döden af drottningen sjelf, att begagna följande motgift. Så fort nämligen den anklagade intagit giftet, låta hans vänner houom dricka risvatten i sådane qvantiteter, att hela hans kropp understundom synbart sväller upp, och en häftig uppkastning följer. Om delinqventen är lycklig nog att blifva af med icke allenast giftet utan