llar du mod! Hjerta, hjerta! mycket kan du lida, Mycket älska, mycket ock sorlåta; Modigt som en hjelte kan du strida, Le mot verlden och i tysthet gråta. Ett opröfvadt är — jag vill dig träga; Har du mod att det försöket våga? Om han går och kommer ej tillbaka Och om kylig natt blir i hans sinne, Om din kärlek han kan stolt försaka Allt förgäta, till och med ditt minne . .. Säg mig, kan du äfven detta sista: Le, fastän du vet, att du skall brista? A-ie.