dering. Itallens stallning ar, man måste uttala det, högst oroande. Nationen skakar otålig som en yster fåle på de tyglar hvarmed man vill hålla den inom vissa diplomatiens skacklor; och den skall fortfarande bilda opposition mot hvarje minister, denna må vara än aldrig så förträfllig, som icke lyckas tillfredsställa folkets önskningar. En dylik opposition kan ej annat än förlama regeringens verksamhet och skall ständigt gifva ny näring åt reaktionens dåliga inbillningar samt derigenom åt nya röfverier och dermed följande våldsverk. Sålunda förlamad, skall regeringen icke heller kunna uppträda med den kraft utåt som hon bör. Osterrike rustar fortfarande, och mer än besynnerligt är, att båda vestmakterna tyckas likgiltigt åse detta. Öåterrikiske kejsarens täta resor och inspektioner i Venetien, det ifriga byggnadsarbetet å hans varf, kusternas befästande och armeens fortfarande bibehållande på krigsfot tyckas bevisa, att Österrike kanske ännu en gång skall vilja gå offensivt tillväga: ty det liknar den ursinnige spelaren, hvilkens kassa är nästan tom och som, för att undvika all jemmer och förtviflan hemma, sätter hela sin återstod på ett kort med ett konvulsiviskt men beslutsamt: va banque! I sjelfva hjertat af Italien finnes ett huggormsnäste, derifrån mordets och brandens reptiler, på befallning af reaktionen och skyddade af de andliga kåporna, strömma ut i alla riktningar inom den italienska samhällskroppen, för att spy ut sitt gift. Det kan ej länge fortgå på detta sätt. Franska regeringen måste fatta ett afgörande beslut, såframt ej den af Italien nyförvärfvade friheten skall förmycket ställas på spel. Man väntar sig ock få höra något uttalande i denna riktning af Napoleon, vid lagstiftande kamrarnes snara öppnande. Härmed må vara huru som helst. Betecknande är emellertid, att en af franska regeringens halfofficiela organer ,la Patrie nu, så nära kamrarnes öppnande, varmt tagit till orda för Italiens sak. Vi vilja icke gå lagstiftande kårens öfverläggningar i förväg, säger bladet, men det är enligt vår öfvertygelse klart, att tiden är inne, då italienska trågan bör bli löst, belyst som den är at erfarenheten och dominerad af en befallande nödvändighet. Nan skall tillåta oss tro, att regeringen, som gjort så mycket för Italien, har rättighet och kanske skyldighet, att göra slut på en situation, som så lifligt rör Frankrikes inflytande och Europas framtid. Ja, det är verkligen tid på att man får kännedom om franska regeringens verkliga afsigter, på det italienska kabinettet må bli i tilltälle, att gifva nationen några mindre ovissa förhoppningar än hittills, ty annars skall kabinettet Ricasoli, oaktadt det stöd som den parlamentariska majoriteten nu synes hugad att till en viss grad gifva det, icke kunna ofvorlesva den första politiska diskussion, det skulle nödgas undergå. En sådan diskussion är nära förestående och skall öppnas inom senaten, der hr de Pareto interpellerat mini-teren rörande dess politik. Något vidare är ännu icke kändt. Från Venedig berättas om ett nytt förbundstecken, som adopterats af hela befolkningen derstädes: det är fråga om ett slags hatt, som efterträdt de s. k. Cavouroch Garibaldihattarne; denna nya hufvudbonad liknar itahenska armåens kepi och skall angifva, att man hoppas så hämnd på Osterrike. En något ötverraskande företeelse är ott i franska regeringens officiela organ Åle Moniteur förekommande tillkännagifvande om, att särdeles godt förhållande existerar mellan hofven i Paris och Rom och en hänsyftning på de hjertliga tal, som påfven och Goyon nyårsdagen vexlade med hvarandra. Det antages dock, att denna upplysning afser att mota en viss agitation, som underhålles af presterskapet i vestra delen af Frankrike, der man säges mycket oroa sig öfver den hel. sadrens belägenhet — eller kanske är det blott en escamotage, för att icke genast vid kamrarnes öppnande hafva det presterliga partiet för mycket upprördt. — Uppmarksamheten är nu i baris mycket riktad på det trontal, som kejsaren väntas skola hålla vid lagstiftande kamrarnes öppnande. Detta tal betecknas redan såsom kejsarens politiska bådskap, hvari han skall beröra den närmaste framtidens händelser. Exposåen af franska regeringens inre och yttre politik utarbetas i sjelfva det kejserliga kabinettet, och ministrarne äro redan tillsagda, att från hvar sitt departement lemna nödigt materiel. Hr Fould skall dessutom ännu före kamrarnes öppnande afgifva en särskild berättelse öfver de mått och steg, som han tänkt vidtaga för afhjelpandet af den finansiela förlägenheten. — Kejsaren har från polisprefekten infordrat en utförlig berättelse öfver Quartier Latins demonstration i Aboutska saken. Man är i de