stadgas: att kung. af d. 23 Mars 1857 upphäfves, hvarigenom tillsynen öfver censuren af de i Finland utkommande tidningar och periodiska skrifter öfverlemnas till censuröfverstyrelsen; att universitetets v. kansler och prokuratorn i senaten för framtiden upphöra att hafva säte och stämma i censuröfverstyrelsen, hvaremot ordförande och ledamöter i densamma for sramtiden förordnas af kejserliga regeringen, samt att censurofverstyrelsen skall stå under generalguvernörens inseende. — Ehuru detta kan tyckas vara ett tillbakagående i framskridt, torde det dock bevisa, att kejserhga regeringen ej är obenägen för alt lyssna till de många röster som höjas mot censuren. — I Helsingforstidningarnes vecka-dläses för d. 28 December: Medan de for vårt land stora frågorna tör ögonblicket ha julfred, spörjes af dem ett välvilligt genljud i svenska pressen. Ju större frihet här medgitves åt diskussionen, desto mindre behöfver man frukta oriktiga framställningar på andra sidan hafvet, hvilka censuren härtills gjort oåtkomliga för all vederlaggning. — Vinter och elädfore inträffade i Helsingfors d. 28 Decbr på aftonen. Dagen förut var det 15 graders köld och efter snöfallet 3. — Helsingfors Tidningar trädde från nyåret åter under ledning af mag. Schauman, som vid förra ärets början öfvertog bladet. Professor Topelius kommer att qvarstå vid tidniogens följetong och kommer att, bland andra bidrag, inom kort börja meddelandet af en ny originalnovell Källan i Ljungars ekog, hvarefter längre tram på året Fältskärns berättelser skola fortsättas. — Professor Pacius har på hr Beuermanns förlag utskickat en för Finland kärkommen nyärsgåfva, neml. tvenne af hans vackra och sällsynta visor, neml. Slummersång af Emil von Qvanten och Fridsboner i aftonens lugn at Z. Topelius, för en röst med ackompagnement at pianoforte, komponerade af Fr. Pacius. — En af Finlands verksammaste och insigtsfullaste industri-idkare i jernhandteringen, brukspatron N. L. Arppe, har d. 9 sistl. Decbr aflidit. — Generalmajoren Gustaf von Kothen har d. 22 d:s aflidit i Åbo. Han hade deltagit såväl i polska som ungerska fälttåget, och delade under senaste krig alla de mödor och besvärligheter den finska gardesbataljonen hade utt bekämpa i främmande land. — För årets tillämnade ångbåtskommunikation å Saima kanal har i dessa dagar ett fartyg erhällits. Det för namnde kommunikation bildade bolaget har neml. afslutat kö, om den i Helsingfors liggande ångbåten Porin, hvars namn skall förändras till Pontus, häntydande på den bekante de la Gardie, som först väckte tanken om och äfven på sätt och vis började kanalverkets utförande. — Arkadiateatern i Helsingfors invigdes d. 19 d:s för sin bestämmelse såsom konsertsalong af hr v. Schantzes kapell. Härom yttra Hels. Tidningar: hörarnes antal öfversteg 400, hvilka med nyfikeuhet och intresse betraktade den vackra, i hvitt och guld ornerade salongen samt de ganska inbjudande restaurationslokalerna. Det var liksom med en känsla af gammal bekantskap man åter trädde inom dessa väggar, som fordom delat så mycket ljuft och ledt med Helsingfors publik. Men de blickade nu helt främmande mot sina fordna vänner; de hade höjt på sig och blifvit icke så litet förnämare än förr. Svanen var borta — den hade sjungit sin svanesång; — orkestergropen sågs icke till, ty parterren var öfverbyggd med golf. Från första raden ledde en rödklädd spiraltrappa dit ned, och en stor gaskrona blänkte deruppe i stället för den gamla rökiga oljekronan. Endast på första raden såg man en och annan trogen stamgäst från fordom åter leta sig fram till sin gamla plats. Scenen hade ännu inga dekorationer, endast ett provisoriskt heltäckt rum, och der klang musiken något svag; men den lärer ock ha dragit sig för blygsamt tillbaka till innersta väggen. Publiken applåderade mycket, begärde flera stycken da capo, åt glace och trängdes kring buffeterna; alla tyckte att Arkadiateatern också har sina förhoppningar att lefva, och man saknade endast gamla teaterns mest nitiske beskyddare på denna föryngringsfest. — Åskan har vid jultiden latit höra sig i Helsingfors. Erån Utlandet.