deras äktenskapliga lif var mycket lyckligt, dock hände det att någon gång äfven här en fnurra kunde komma på tråden och vid sådana tillfällen brukade Drottningen att föra kronans Majestät in i familjelifvet och göra sin rätt som Englands suverän gällande i dessa alldeles privata förhållanden. Då en gång en dylik huslig scen hade egt rum, tog Prinsen till den sista utvägen, som står en förnärmad äkta man öppen: han gick upp på sitt rum och läste dörren om sig. Ett par timmar höll Drottningen sig tapper, men slutligen blef tiden henne för lång och hon gick till Prinsens rum och bultade på. Hvem är det? frågade Prinsen; Det är Drottningen, ljöd svaret; öppna straxt! — Jag ber Ers Majestät tusen gånger om förlåtelse, evarades inifrån, men jag är här i mitt privata rum och jag önskar icke att taga emot något besök. — Detta svar var mera än Drottningen hade väntat. ÅAlbert, yttrade hon med mild röst — Ådet är icke Drottningen --det är jag, det är din hustru. Knappast hade dessa ord blifvit uttalade förrän Prinsen öppnade dörren och alla tvister voro i samma ögonblick glömda. Godtrogenheten straffad. Hos en urmakare, boende i en af Hamburgs förstäder, infann sig nyligen en väl klädd, ung man i sjömanskläder, hvilken utgaf sig för sonen till en i en annan förstad boende, väl känd, förmögen skomakare och begärde att få se på ur. Han valde slutligen ett ankarur af guld, till ett värde af 150 mark jemte kedja, och medtog båda, för att, efter uppgift, visa dem för sin fader, innan han beslöt sig för handeln. Urmakaren drog så mycket mindre i betänkande att anförtro den unge mannen ur och kedja, som det var honom väl bekannt att den ifrågavarande skomakaren verkligen hade en son, som egnat sig åt sjömanstjensten. Han blef icke ens orolig, då köparen hvarken infann sig den följande eller derpå följande dagen, och han förmodade först att han hlifvit bedragen, då han den tredje dagen derefter fick sig tillsändt en räkning från den omnämnde skomakaren för 6 par stöflor, som samme gynnare tagit i urmakarens namn. Åtminstone slog beskrifningen på den person, som tagit stöflorna på urmakarens räkning, in på den, som tagit klockan och kedjan på skomakarons. Som det ännu ej lyckats polisen att få reda på skälmen, har saken stannat dervid, att urmakaren kräfver skoinakaren för ett guldur med kedja, och denne urmakaren för 6 par stöflor. Representanten. Bassompierre, fransk ambassadör i Spanien, berättade för Henrik den 4:de de närmare omständigheterne vid hans intåg i Madrid. — ,Man lät mig bestiga, sade han, ,den minsta mulåsna som fanns. — ,Ah! utropade konungen, ,bhvad det måtte sett löjligt ut! En åsna uppå en mulåsna! — ,Godt sire, återtog Bassompierre, jag var då ers majestäts representant. General Pelissier, den nuvarande marskalken, beskyllades, som bekant torde vara, såsom generalguvernör i Algerien, för de grymheter som utöfvades emot Kabylerna. Då man häntydde på den af honom föranledde ihjelrökningen at flera tusen araber i en håla, brukade har helt torrt att svara: ,Man kan ej tillreda en omelette utan att slå sönder äggen. Dahlian är en i mänga hånseenden märkvärdig blomma, företrädesvis tillfölje af sin utomordentliga variationsförmåga. Rougier-Chaumiers samling, som är en bland de fullständigaste, upptager 389 arter. Den första Dahlian fördes till Europa från Mexiko samma dag som Bastiljen stormades, och blommade första gången d. 14 Juli 1791. Först 1812 blef hon en modeblomma, sedan kejsariunan i Fraukrike hade funnit henne vacker. En mångsidig skådespelare. Carl Fechter, som för närvarande uppträder i London, och derstädes, enligt hvad vi förut berättat, skördat stormande bifall i ,Hamlet, är son af tyska föräldrar, todd i London och uppfostrad i Frankrike. Han egnade sig först åt bildhuggeriet, hvarmed han ännu på lediga stunder sysselsätter sig, (den stora verldsexpositionen innevarande år kommer att upptaga ett par arbeten af hans mejsel). Han uppträdde som skådespelare till en början i Italien, och utförde senare med rätt mycket bifall smärre roller å Theåtre francais. För femton år sedan skördade han stort bifall i Berlin, derefter reste hau åter till Paris, hvarest bans rykte betydligt ökades, synnerligast efter det han med stor framgång uppträdt i Duvals role i La dame aux Camelias. Vid en representation i Porte St. Martin teatern var han nära att genom ett svårt fall mista lifvet. Han är den mångsidigaste skådespelare som någonsin lefvat, emedan han å fyra olika nationers scener förvärfvat sig ett namn såsom en utmärkt aktör. Barnslig oskuld. ,Onkel får jag rida på en af dina hästar? sporde en liten pojke sin temligen högdragne farbror. ,På en af mina hästar, har jag då några sådane? trågade den förundrade onkeln. Javisst? blef svaret. nanna sa häromdanen till