att också en dag kunna ställa till en dylik supå och tänker ej på hvad som ligger bakom kulisserna och som plär komma surt efter. Snart får man höra ett gällt skrik och flere tro att elden ör lös, men det är ej annat än en ung man som lärt sig sjunga i Stockholm och som visar prof på sin konst. Slutligen kommer man fram på natten till det solidaste af bela tillställningen: Supen går, mina herrar! ropar värden och hela sällskapet störtar sig på de lastade borden, smörgåsar och kräftstjertar nedsköljas med bäjerskt öl och sedan magen fått sin vederbörliga Åfatning, skyudar hvar och en hem att kritisera alltsammans och förtala sin nästa, tills man åter råkas på ett annat ställe att förnya samma historia. Det är ju rasande roligt, eller hur ? Super-intendenter. Någon, som i ett sällskap högligen uttryckte sitt missnöje med den långa ii lel, som blifvit gifven åt en ny respektiv klass af embetsmän i landet, nemligen ,bränvinsbränningskontrollorer, tilliragades om han kunde föreslå en lämpligare, och svarade: ydå nyssnämnde embetsmän äro tillsatte att kontrollera dem, som med sina anstalter närmast bLetordra superiet, skulle jag anse lämpligt att berörda nya embetsmän må kallas superintendenter. Hufvudlöst svar. Kandidat H., informator för baron W:s söner, beklagade sig en gång för denne att gossarne hade så svär sattningsgalva. — Ja, svarade W., det hade jag också som barn, mycket dåtigt hufvud, men det gick alldeles bort med tiden. Kunglig bundskatt. Vid en af konungens middagspromenader för några veckor sedan kom haus hund i krakel med en annan lika stor hund, och ett slagsmål dem emellan uppstod, som först slutade då de vid hörnet af Regeringsgatan och Gustaf Adolts torg begge två störtade in genom det stora fönstret i dervarande urmakarebutik. Urmakaren qvarhöll den ena fridstoraren och hade just lyckan att gripa kungens egen trotjenare, hvarfore han också utan några omständigheter fick ersättning för den lidna skadan med 168 rdr rmt. (Frihetsv.)