mer än nu, nemligen Riddarholms-församlingen, hvars områd bestod af Riddarholmen och de på Stadsholmen bebyggda tomter, som ligga vester om Stora Nygatan. År 1806 förenade Gustaf den 4:de Adolf denna församling med Sct Nicolai; Riddarkolmskyrkan, som i flera århundraden varit ett uppbyggelserum för de lefvande, blef ett förvaringsrum för kungliga lik och trofer från forna segrar. I slutet af förra århundradet bodde vid Munkbron, som, enligt hvad nyss är uppgifvet, tillhörde Riddarholms församling, en adelig enka, hvilken var lika gifmild som rik, och derföre vördades allmänt. Hon hade efter sin mans död upptagit i sitt hus tvenne aflägsna slägtingar, ett par fattiga fröknar, nästan lika gamla som hon sjelf. Båda täflade om hennes ynnest, för att få ärfva henne, men deras täflan bestod nästan blott deruti, att de förtalade och försökte äta ut hvarandra. En höst blef hon illa sjuk; hvardera fröken sökte locka henne att göra testamente med uteslutande af den andra. Ändtligen förklarade stadens förnämste läkare att hon icke hade många dagar qvar att lefva; då kallade hon till sin säng de begge fröknarne och sade: jag har längesedan låtit upprätta mitt testamente: som jag icke efterlemnar några bröstarfvingar, så skall all min egendom tillfalla några barmhertighetsinrättningar, men j skolen icke blifva utan; j fån under er lifstid hvar sin ränta, tillräcklig för edert lifsuppehälle, samt hela mitt lösörebo; men delen detta som goda syskon, utan strid. Fröken Britta sade: Söta kusin, jag är visst icke stridig, men Agata hon är en orimlig ragata. Agata genmälde: Jo, jag tackar jag, Britta är sju gånger värre än jag. Läten mig dö i ro! J hafven plågat mig nog med er afund och ert käbbel. Lyden mig, förlikens efter min död; delen i kärlek, annars .. od Annars ? frågade båda, nyfikna att få veta hvarmed hon efter döden kunde straffa dem. Annars går jag igen och gastkramar eder! sade den döende doft. Agata ryste, men Britta, som var sritänkerska, smålog lugnt och tänkte: med slikt skrämmer du icke mig. Käraste kusin, sade Britta, som jag önskar förekomma all tvist mellan mig och Agata, beder jag: var så god och bestäm hvilken af oss skall få den der der dyrbara juvelringen, som kusin alltid har på sitt finger. Jag hoppas att jag, som varit längst hos kusin, får honom. Förlåt, söta kusin, inföll Agata, har jag, som är kusin på fädernet, icke bättre rätt till den der ringen, som kusin fått af sin salig fader, och som tillhör hans ätts klenodier? Ingalunda, mina vänner, jag fick denna ring efter min första nattvardsgång, till minne deraf; min far tog af mig det löftet att jag aldrig skulle aflägga ringen, derföre skall han följa mig i grafven; lofven mig att tillse det detta sker. Som ingendera af fröknarne fick ringen, så behöfde de icke afundas hvarandra för hans skull, utan lofvade hvad hon begärt. Kort derefter afled den hederliga enkan: liket visades för många menniskor, mest qvinnor och barn, som gräto bittert, ty sådana hade njutit mest af hennes godhet, men äfven nyfikna karlar. Bland dem var äfven dödgräfvaren i församlingen. Den lysande juvelringen på likets fnger väckte hans uppmärksamhet och han frågade en af husets tjenare, om icke ringen skulle tagas bort, innan man lade locket på kistan; den tillfrågade upplyste honom om nådig fruns sista önskan rörande ringen. Som han såg en juveleraregesäll bland äskädarne, frågade han denne hvad ringen vore värd. Gesällen svarade: ÅVi hafva haft honom att lagas; jag känner honom noga, den stora juvelen är värd flera hundrade daler; jag känner den som skulle betala det med uppräckta händer. Liket fördes till Riddarholms kyrkogård, pastor höll ett särdeles skönt och rörande tal, hvars text var saligare gifva än taga. Sällan har gråtits så bittert och uppriktigt vid någon begrafning, som vid den barmhertiga enkans. Dödgräfvaren var äfven närvarande, men han hörde ej på liktalet, utan på frestaren som talade i hans hjerta öfver motsatsen till pastorns text: Hvad gör den döda med den dyrbara ringen? Om du hade honom, så skulle du kunna få flera hundrade daler för honom; du har hustru och barn. Inkomsterna äro så små för dig. Visst får du hederligt betalt af detta sterbhus. men de andre gifva dig blott en daler för ditt stora besvär; de veta ej hvad det kostar dina fattiga armar att gräfva en graf; i år är också en riktig missvext för dig på lik; i fjol var det