kunde begifva oss hem och tala med hvarandra, något som var stridande mot madame Rupprechts stränga etikettsroglor, hvilka förbjödo all annan konversation än den nödvändigaste mellan medlemmar af samma familj, när de voro i sällskap. Jag satt och kunde knappt afhålla mig från att gåspa, då tvenne herrar kommo in, af hvilka den ene var främmande för sällskapet, såsom man kunde se af det ceremoniösa sätt, hvarpå värden förde honom fram för att presentera honom för värdinnan. Jag tyckte att jag adrig bade sett någon så vacker eller så elegant. Hans hår var naturligtvis pudradt, men man kunde ac af hans by att dess naturliga färg var ljus. Hans anletsdrag voro så fina som en flickas, och han bade en musch vid venstra mungipan och en vid högra ögat. Hans drägt var blå med silfver. Jag var så fördjupad i beundran af denne sköne yngling, att jag blef så förvånad som om erkengeln Gabriel bade talat till mig, när frun i buset kom med honom och presenterade honom för mig. Hon kallade honom Monsieur de la Tourelle och han började tala till mig på franska, men fast jag förstod honom mycket väl vågade jag icke svara honom på detta språk. Derpå började har tala tyska med ett slags fin läspning, som jag fann förtjusande. Men innan qvällen tog slut blef jag litet trött af den affekterade finheter och qvinligheten i bans sätt att vara och de öf: