sigte kommer emellan mig och allt omkring mig. Barn! hjertan krossas icke; lifvet är både mycket segt och mycket förfärligt. Men jag vill icke bestämma öfver dig. Jag vill säga dig allt, och du skall bära bördan af ditt val. Kanske har jag orätt; jag har icke mycket förstånd qvar och hade aldrig mycket, som jag tror; men istället för omdöme, har jag en instinkt, som säger mig att du och din Henri icke böra gifta er. Det är dock möjligt att jag misstager mig. Jag skulle gerna bereda mitt barns lycka. Visa detta bref för den gode pastor Schriesheim, ifall du efter att ha genomläst det skulle känna någon tvekan. Jag säger dig allt, med det enda vilkoret att du aldrig talar med mig derom. Jag skulle icke kunna uthärda att bli frägad, ty då skulle jag behöfva genomgå allt ännu en gång. Min far hade, som du vet, den qvarnen vid Neckar, der din nyligen funne morbror Scherer nu bor. Du erinrar dig den förvåning, med hvilken vi emottogos der vid sista vinskörden för ett år sedan — du mianes att din morbror icke ville tro mig, då jag sade att jag var hans syster Anna, som han länga trott vara död, att jag fick föra dig fram till portrattet som var tazet af mig för lång tid sedan, och drag för drag framhålla likheten mellan det och dig, och att jag, unler det jag talade först uppfriskade mina egna erioringar från den förflutna tiden och sedau