skulle varit tacksam om hon hade velat bli hans hustru. Under det han sade allt detta, sökte han i en af lådorna i en gammalmodig byrå, och nu omsider vände han sig om med ett paket gulnadt manuskript i handen och gaf det till min vän med dessa ord: — Tag det hem med er, och ota ni kan taga reda på vår besvärliga tyska stil kan ni behålla det så länge som helst och läsa det vid tillfälle, blott jag får det igen nar ni läst det. Så kommo vi i besittning af följande bref; och när vintern kom, blef det under mången lång afton vår sysselsättning att öfversätta det och förkorta det på sina ställen. Brefvet började med häntydning på den smirta, som vållats dottren genom ett visst motstånd mot ett giftermålsförslag, men jag betviflar att vi skulle utan de upplysningar, som den hederlige mjölnaren gifvit oss, förstått rätt mycket af de lidelsefulla afbrutna meningar, som gafvo anledning till den förmodan att något uppträde egt rum mellan mor och dotter och måhända en tredje person kort förrän modren satte sig att skrifva brafvet. — Du älskar icke ditt barn, moder! Du kan lugnt se hennes hjerta krossas! O Gal! dessa ord af min ömt älskade Ursula ljuda i mina öron såsom om jag skulle höra dem annu på dödsbädden. Och bennes stackars tårdränkta an