gest. Men hon har ej reda på biomständigheterna, hon ber mig fråga hennes man efter dem. Hon tror att han har några papper, som skrefvos af originalet till målningen för dess dotters räkning, hvilken dog i detta hus icke längt sedan vår vän der blef gift. Vi kunna, om du vill, fråga hr Scherer efter historien. — Ack, ja, gör det, sade jag. Och då vår värd i detsamma kom in för att fråga hur det stod till med oss och säga att han skickat till Heidelberg efter vagnar för oss, då det icke såg ut som om det starka regnet skulle snart aftaga, så framförde min vän, efter att ha tackat honom min fråga. — Åh, sade han i det hans ansigtsuttryck förändrades, faster Annas historia var sorglig. Och skulden dertill var en af dessa hel etiska fransmän, och hennes dotter fick svida derför — kusin Ursula som vi kallade henne, då jag var barn. Nå ja, hon var hans barn så väl som hennes. Barnen få umgälla sina faders wissgerningar. Damen der skulle kanske vilja ha reda på saken eller hur? Nåväl. här finnas några papper — ett elage försvarsskrift som faster Anna skref för att göra slut på sin dotters förlofning, eller, rättare sagdt, upplysningar, som afhöllo kusin Ursula från att gifta sig med den man, bon älskade. Hon ville aldrig sedan ha någon annan bra karl, men jag bar bört min far såga att ban