nödig uppmärksamhet åt denna så vigtiga fråga och omfatta den med sitt beskydd och sin välvilja. Men för att gifva än mera fart åt den allmänna beväpningen, skulle vi vilja föreslå en allmän subskription för inköpande af vapen åt de svenske män, som ej kunna skaffa sig sådana på egen bekostnad; en dylik subskription skulle vara vida att föredraga framför alla dessa, som afse uppresandet af ärestoder och monumenter åt de döda. Ett sådant förverkligande af nationalbeväpningens id skulle utgöra ett mäktigt medel till betryggande af vår nationela sjelfständighet. Men det gifves ett annat sådant, som icke bör åsidosättas derför, och detta är den nära anslutningen till våra begge brödrafolk. Allt hvad som befrämjar densamma och banar vägen för det slutliga realiserandet af den skandinaviska iden är af stor betydelse för oss svenskar, liksom för våra bröder på andra sidan Kölen och på andra sidan Sundet. Det sist förflutna året har varit af välgörande inverkan på den olyckliga epänning, som uppstått mellan Sverige och Norge: sinnena ha under detsamma laggt sig, upphetsningen har askylts och ömsesidig aktning åter inträdt. De nu under loppet af innevarande år sammantrådande representationsförsamlingarne i båda rikena är det tilldeladt, att göra till en äfven yttre verklighet den försonliga stämning, som redan inträdt i de båda folkens sinnen. Måtte under detta år alla internationela tvister upphöra, missförstånden bortdunsta och kärlekens anda alltmera förena de trenne stambeslägtade folken, hvilka af sin sammanknytning hafva allt att vinna, at sin söndring allt att förlora! Vi hafva med afsigt till sist gömt omnämnandet af en fråga, hvilken, måhända förr än man gerna vill tro, skall uppröra sinnena och åstadkomma stora splittringar, så framt ej den sig alltmera utbildande tidsanden erhåller den gärd han fordrar. Den bittra strid mellan reaktion och liberalism, som utkampas i hvarje stund på det politiska området har äfven utsträckt sig till det religiösa. Den omfattar nu lika mycket Kyrkan som Staten. Inom den senare är liberalismens seger, af alla tecken att döma, redan viss. Inom Kyrkan är striden egentligen ännu icke börjad; man har hittills endast hört förpostfäktningar. Vi bekänna oss öppet till den fria sorskningens banör, öfvertygade om att det svajar öfver Sanningens heliga sak, och tillönska den seger och framtid, på samma gång vi af hjerat förorda försonlighet å de båda stridande parternas sida, såsom det höfves Andens stridsmän !