nade. Fjäderfan af alla slag hvimlade på qvarngärden, der ymnig föda för dem låg utströdd på marken; men icke nöjd med detta tog mjölnaren en handfull efter den andra af korn ur säckarna och kustadoe rikligen till tuppar och hönor, som i sin ifver höllo på att springa under hans fotter. Och under det han gjorde detta, hvarvid han tycktes vara mycket van, talade han med oss och kallade då och då på sin dotter och på pigorna för att be dem skynda sig med kokningen af kaffet, som vi hade beställt. Han följde oss till ett träd och såg till att man serverade oss det bästa, som kunde anskaffas, och derefter gick han till de öfriga träden för att se till att intet sällskap blef forsummadt; och när denne store, lycklige och glade man gick, hvisslade han en af de mest melankoliska melodier, som jag någonsin hört. — Hans slägt har egt denna qvarn alltsedan de gamla pfalzgrefvarnes tid, eller, rättare sagdt, den bar egt jordstycket ända sedan dess, ty tvenne qvarnar ha, den ena efter den andra, blifvit nedbrända af fransmännen. Om ni vill se Scherer häftig, så tala med bonom om möjligheten af en fransk invasion. Så talade en person i sällskapet. Men just då fingo vi se mjölnaren gå, alltjemt hvisslande den dystra melodien, nedför de trappsteg, som förde ifrån den något högre lig