Strengnäs ingifna uppsatser åsyfta att bekant göra och utprångla hans falska åsigter, helds han, så vansinnigt det än låter, sjelt förklara ein önskan, att genom Domkapitlets åt gärd få sin lära i församlingen erkänd ocl antagen. Såväl uti presteden, som i den ec en kyrkoherde vid sin inställelse i embete inför församlingen aflägger, förpligtar man sig dock främst af allt att stadse och troget för blifva vid den rena evangeliska läran, såda den i Guds ord och Augsburgiska bekännel sen m. m. antagen och förklarad blifvit; hvar före det ock visserligen är ett ,,tjenstefel a svåraste beskaffenhet, då någon vår försam ling tillhörande kyrkoherde eller annan pres bekänner sig till en rakt motsatt lära, och detta tjenstefelicke då först inträder, när en så dan bekännelse uttalas i presterlig tjenstgö ring intör menigheten. Också kan kyrkan såsom vårdarinna all den henne i Guds orc anförtrodda himmelska sanningen, för inger del finna sig vid att hafva tjenare, son tänka ett och predika ett annat, eller ock sina framställningar af ordet förbigå och bort blanda ordets hutvudsanningar. Öch intet sam hälie kan skägraga tjenare, som förklara sig icke kunna RE n otvertygelse förena de grundsatser, hvilka samhället förklarat såson väsentliga för sin tillvaro och sitt bestånd men en sådan förklaring har vår kyrka i fråge om Christi gudom afgitvit i sina bekännelse: skrifter. Anser någon kyrkan hafva orätt : att räkna denna eller någon annan af kyrkar råsom hufvudsaklig ansedd troslära till grund lärorna, så blir denna hans motsatta åsigt fö hans egen räkning, men han kan visserliger icke då vara en predikant eller själasörjare den kyrka, till hvilken han, då han antogs: dess tjenst, iklädde sig förbindelsen att offent ligen och enskildt uppbygga dess medlemmar med den tro, som kyrkan bekänner såson sin. — Icke heller i ett borgerligt samhälle kan, såsom insändaren tyckes mena, hvarje till en auktoritet af underordnad tjenstemar ingifven så kallad förfrågan anses oskyldig och förenlig med den frågandes bibehållande vid tjensten. Så galen och motsatt mot hela tjen: stemannens ställning, så hånande för samhället och dess principer kan en fråga befinna: vara, att den i och för sig innebär ett upp: sägande af hvad som utgör tjenarens vig: tigaste förpligtelser. Jag är t. ex. öfvertygad utt också i vårt fria Sverige skulle den landshötding eller general nödgas frånträda sin plats, hvilken till Kongl. M:t ingick med för frågan, om icke en främmande furstes befallningar borde vid sysslans förvaltning vara för honom lika bindande, som hans egen konungs, eller om icke någon af generalerna borde hållas att vara lika i värdighet med Hans Majestät Konungen sjelf o. 8. v. G. D. Björck. AASE KN