skall bli allt starkare, då vi få se gamla och nya verldens makter frivilligt uttala sig till vår förmån. Frankrikes officiela förklaring är blott uttrycket för en åsigt hvilken, så vidt vi veta, i allmänhet delas af det europeiska samfundet. Tillochmed i de länder, hvilka äro mest afundsjuka på England, medgifver man allmänt, att vi lidit en orättvisa, sådan ingen nation bör fördraga den. Vi äro öfvertygade om, att i händelse unionsregeringen skulle i denna angelägenhet visa sig hårdnackad, den ej heller skulle få behålla någon vän i Europa, och vi äro äfven så fast öfvertygade derom, att, såframt England lugnt föredragit en så offentlig och afsigtligt uppenbar törolämpning, skulle det för åratal sjunkit i alla nationers aktning... Frankrike, som sedan 80 år tillbaka genom känslor, historiska minnen och traditionel politik varit allierad med amerikanska regeringen, Frankrike, som ej kan misstänkas för att onska, det Englands rival blir försvagad eller att den britiska flaggans supremati upprätthållos, medgifver efter moget öfvervägande af stridsfrågan icke allenast det berättigade i våra fordringar, utan anser äfven det af den amerikanske officeren föröfvade missdådet vara så skriande och, om man skulle fördraga det som precedensfall, så farligt, att franska regeringen tagit på sig, att protestera mot åtgärden och låta presidenten Lincolns kabinett förstå att upprättelse ovilkorligen måste gifvas. De engelska tidningarne vilja af enskilda underrättelser från New-York veta, att unionsregeringen, fortfarande invaggad i de dåraktigaste illusioner, beslutat, att så mycket som möjligt befordra bomullsutförseln från Port Royal, och vill derföre tillåta hvarje plantageegare från tödern, att komma dit, för att sälja sin bomull och sedan åter aflägsna sig med sina slafvar, ,hvarvid regeringen endast skulle begära undersåtlig ed. Fabrikanterna i Lowell och på andra orter skicka folk till Port Royal, för att der uppköpa all bomull, de kunna tå, och man tror sig i Norden — der man vill veta, att det i södern gilves ett stort antal behöotvande eller halfreutrala personer, hvilka skulle med glädje vilja sälja till nuvarande höga priser — kunna på denna väg erhålla stora qvantiteter bomull. Det heter vidare, att onionsarmeen blifvit fördelad i trenne stora divisioner, af hvilka en, 125,000 man stark, redan skulle vara på väg till Mississippi, för att bemäktiga sig staden New Orleans. — Dåraktigheten af dessa hufvudlösa planer, såframt de verkligen uppgjorts inom amerikanska regeringen, ligger temligen tydligt i dagen, men detta förhållande bevisar äfven, huru uppoch nedvändt allt måste vara hos Yankees. Prins Alberts begrafning försiggick den 23:dje dennes, af hvilken anledning alla bodar i Windsor voro stängda. Från London hade mot förväntan blott tå personer kommit till platsen. Endast i närheten at slottsporten hade större menniskomassor församlats. Man fann sig mycket bedragen derigenom att allmänheten uteslöts trån liktåget. Med ett extratåg inträffade kl. 11 1, flere af de närmast sörjande. Ett batteri armstrongskanoner for upp i parken, afdelningar af gardet till häst och till fots tågade upp på slottsplatsen. 1 det svartklädda Georgskapellet samlades redan tidigt presterskapet, deribland erkebiskopen af Canterbury och biskoparne af London, Oxford, Chester och Worchester, hvilka båda sista förut fungerat som prins Alberts kaplaner. Åfven grefve Russell, fir George Grey, grefve Derby, lordkansleren, sir Charles Wood, hertigen af New-Castle, grefve Granville och hr Cardwell hade redan tidigt infunnit sig. Kl. 12 förkunnade kanondundret, att tåget satte sig i rörelse; detsamma rörde sig framåt mellan en haie af det skotska skarpskyttegardet, kistan under eskort af lifgardet till häst. Efter kistan följde såsom närmast sörjande prinsen af Wales, vid hans sida gingo prins Arthur och hertigen af Sachsen-Coburg, derefter kommo hertigen af Cambridge, kronprinsen af Preussen, hertigen af Brabant, grefven af Flandern, hertigen af Nemours, prins Ludvig af Hessen, prins Edvard af Sachsen-Weimar, fursten at Leiningen och Maharadscha Dellip Singh. I kapellet ordnade de sörjande sig kring kistan och derefter började jordfästningen, vid hvilken bland annat äfven afsjöngs Luthers psalm: ,, Vår Gud är oss en väldig borg. Sedan vapenhärolden uppläst den aflidnes titlar, lemnade tåget kapellet