i följd af den större bredd man ansett behö lig för Strandgatan utmed, elfven...!Byggn: dens längd blet derigenom ansenligt ökad ic att ersätta minskningen i bredd. Ett af fö slagerna, det enda fullständigt genomförd var likväl sådant att det med en högst ring ändring passade lika väl för de nya af samm person utarbetade planritningarne, som for d gamla Kauffmannska; det åsyftade uteslutar de att i byggnadens yttre visa dess inre be stämmelse och innebar ingenting som stod nödvändigt sammanhang med den större elle mindre utsträckningen i längd. Vederböran de myndigheter lära emellertid trott, att arkitekturen allting beror på tycke och smak och då en annanritning, imodern ruodbågestil fint utförd och väl laverad, gjorde det behagliga ste Intrycket på pluraliteten af de närvarande blef beslutet att hr kapten Edelsvärd skulle an modas om uppgörande af fullständiga ritningar Det synes icke otroligt att personligt förtro ende till hr E:s förmäga och skickhghet vä sendtligen afgjorde denna utgång at saker hvilket torde hafva stått i nära sammanhang med den mycket omtvistade tillsättningen a stadsarkitektsbefattningen; den dervid törbi gångne kunde på detta sätt vinna i många: ögon välförtjent ersättning. Snart har ett är sedan dess gått till ända, och man torde kunna vänta att dessa och dylika personliga bevekelsegrunder numera torde hafva förlorat en stor del af sin kraft. Ins. i n:o 295 ha påpekat bristerna i de nu framlagda ritningarne. Ett litet försök att utreda, om icke mojligen något helt annat än tycke och smak skulle kunna läggas till grund tor mindre sak kunnigas omdöme och hvad som bör göras, torde då kunna vara på sin plats. Nyckeln till gåtans losning ligger i Ehrensvärds ord: Det är otroligt huru en sak blir vacker då ögat röjer en sannfärdig orsak till allt. Det är otroligt hvad en mångfaldig sammansättning till dolda behof är ful. Nya , packhusbyggnaden kan endast .få två våningars höjd med hvälfda magasinslägenheter på nedra bottnen i jemnhöjd med gatan, och i andra våningen kontorsoch andra lägenheter för den talrika tjenstemannapersonal som här kommer att få sin egentliga verksamhetskrets. Häraf följer att byggnaden får en i förhållande till längden ovanligt ringa höjd; den kommer alltid att i yttre konturerna påminna om en låda, och frågan är om en sådan byggnad också kan blifva vacker. Ögat har sina bestämda fordringar på ett visst förhållande mellan längd och höjd i en byggnads-fagad; men det är derföre icke omöjhgt att åt en långsträckt byggnad ge ett bebagligt eller imponerande utseende, genom fagadens planmässiga sonderdelning. Härvia uppkommer naturligtvis en fordrau på symmetri, en delarnas harmoniska hktormighet, hvilken man icke stratHost kan förbise. Men hvari ligger då symmetrien; måntro deri att en byggnad, liksom menniskukroppen, företer tveune fullt motsvarande hålfter, de ingenting finnes på ena sidan som icke har full motsvarighet på den andra? Nej — det finnes en högre grad af symmetri, som icke förutsätter en delning i två eller tre lika delar utan oberoende af delarnas antal endast framträder med så mycken större kratt, ju mera detta växer: alla delarnes inbördes ötverensstämmelse, icke i småaktiga detaljer, men i allt det väsendtliga. Laga blow att hvarje del blir ett helt för sig, med riktiga proportioner, med en i och ior vig vacker anordning, och du kan vara viss på att icke förlora genom delarnes mängd, det helas oändliga utsträckning åt ett enda håll, här i längd, der i höljd (såsom vid ett torn). Att en gata är lång kan aldrig anses för ett fel, och det beror i det hela föga på byggnadsstilen om den skall blifva verkligt vacker. Hvad som fordras är likformighet 1 höjd och bredd, och sådan öfverensstämmelse i byggnadssätt, att man icke får intrycket at en proikarta på alla tiders och Jänderse olika arkitekturer, hvarvid dock föga band behofver vara lagdt på den enskildes frihet att efter tycke och smak variera det byggnadssätt som efter klimatiska och sociala törhållanden är det för stället lämpligaste. Deremot finnesingenting olyckligare än en sökt symmetri (för dolda behof), der dimensionerna äro så stora, att ögat icke på en gång kan öfverblicka det hela och således icke oundgängligen manas att i delarna fordra en mer elier mindre fullständig likbet och öfverensstämmelse.