AA HH trädgården. Midtemot henne satt hennes far, sir Henry, bredvid hvilken lord Ellen stod. I bakgrunden såg man miss Harriets silhouett. — Ni tror således, min far, sade miss Mary att de båda männnen äro tvenne franska grandseigneurer ? — Ja, svarade sir Henry. Miss Mary vände sig till lord Ellen. — Har ni sett dem? frågade hon. — Ja, miss, sade Ellen. — Och ni anser dem vara tvenne gentle men ? — De äro gentlemen, så mycket fransmän kunna vara det. — Ah! — Är det ej även er åsigt? — Dessa män misshaga mig mera än jag kan säga, mylord. De äro bestämdt inga hjeltar. — Nej, sade sir Henry, men de hafva varit 088 till stor nytta. — I hvad då? — I hvad? Minns ni icke, miss, de vigtiga tjenster, som dessa män gjort England! Karaiberna hafva i lång tid hållit så god vakt, att våra spioner ej ens kunde våga sig till deras bergspass. Dessa dumma vildar tycka ej om England : de älska fransmännen och vilja ej lära sig inse alla de fördelar, de skulle draga af att öfverlemna ön åt oss och låta deportera sig. Vi