Från Utlandet. Den franske finansministern Fould må tacka amerikanarne för det de afvända Europas uppmärksamhet från diskussioner angående de franska finanserna. Der de det oaktadt fortsättas, såsom t. ex. på Börsen, i Economist och andra finanstidningar, heter det enstämmigt, att man senast i Februari kan vänta ett nytt franskt lån. Med anledning häraf säger Times i sin Cityartikel för d. 12 d:s: Ovissheten om hvilka åtgärder Fould tänker tillgripa trycker på marknaden. Det säges, att den summa, som måste upptagas antingen genom nya skatter eller förminskning af utgifterna, årligen uppgår till 600,000 sterl. Inflytelserika politiska personligheter hafva förordat återinförandet af. skatten på socker och salt. Derigenom skulle erhållas 3,600,000 , och det öfriga skulle betäckas genom en förminskning af armeen och flottan. Förslaget tros hatva diskuterats i ministerrådet och der mött starkt motstånd af några faf medlemmarne. Detta håller allas sinnen i oro, och på alla håll medgifves, att penningeaffärerna måste förbli i en svag ställning, tills det blifvit klart, att hr Fould skall kunna lösa sitt ord. Hvad angår amerikanska frågan, bekräfta underrättelserna från Paris bestämdt, att handelssocietetens opimon derstädes är emot Washingtonsregeringens beteende, och att man hoppas förvecklingen skall biläggas, men det tillägges, att, skulle England gå in på att mottaga någonting mindre än hvad det begärt, skulle verkan deraf vara förstörande for dess politiska ställning, och skulle uppmuntra hvarje mera modig fiende, att senare anfalla det. Ryseke ministern i Paris, Kisselew, har haft audiens hos kejsar Napoleon, för att i sin regerings namn fråga denne, hvilken hållning Frankrike skall intaga i den engelskamerikanska tvisten. Kejsarens svar skall hafva varit af ungefär detta innehåll: Mina sympatier äro med England i det krig som tyckes förestä oss. Jag skall emellertid iakttaga den strängaste neutralitet. Om händelserna kräfva sydstaternas erkännande, är jag hugad att ingå på detta. Nordstaterna hafva vid detta tillfälle kränkt folkrätten, och den goda rätten är på Englands sida. Mera än detta låter dock för närvarande ett af engelske parlamentsledamoten Horsman hållet föredrag inför hans valmän i Stroud tala om sig, emedan engelska pressen till största delen förklarat detta tal var uttrycket för opinionen inom England, i afseende på förvecklingen med Amerika. Trenne stora strider, sade han, hafva under senaste åren förekommit, hvilka tagit engelska regeringens uppmärksamhet i anspråk, neml. den italienska kampen, Österrikes mot Ungern och den amerikanska, I Italien har non-interventionsprincipen strängt hållits. Non-interventionen har äfven utgjort den mot Österrike följda regeringsprincipen. Af dess försoning med Ungern skall Österrikes framtida bestånd som stormakt bero. Hvad slutligen angår förhållandet till Amerika, är England fullkomligt ense om, att regeringen, oaktadt de offer som måste göras, mot de båda krigförande iakttagit den samvetsgrannaste neutralitet. Norden bör ej klaga öfver brist på sympatier, ty vid krigets utbrott egde det sådana i fullt mått, emedan hela den bildade verlden trott det gälla en kamp mot slafveriet. Sedan likväl presidenten kLiovcoln jemte Nordens alla statsmän upprepade gånger förklarat, att, tillochmed efter det Södern blifvit betvingadt, slafveriet icke skall angripas, är den riktigaste uttolkningen af det amerikanska krigets betydelse den som Russell uttalat, nemligen att det för Norden gäller herraväldet, för Södern oberoende af det förra. Funnesicke slafverifrågan, skulle sympatierna för Södern mycket tydligare komma i dagen. Hvad särskildt angår Trentaffären, beder talaren, att man må betänka, att skymfningar mot England i åratal utgjort de amerikanska statsFÖ mAaltala hbanital Astb I. 37 2