öppen kamp; min kära Bamboula, det alltför sto-ra förtroende, du hyser till dina egna krafter, har återigen fört dig för långt. — Ditt spel var vackert, men jag läste i dina kort. Den municipal, som förenat dig med Blanche, är en af de mina, af mig förut rekommenderad hos Robespierre. Han förenade dig med Blanche på min befallning; men denna förening är ogiltig af tvenne orsaker: först och främst var municipalen då ej längre municipal. Han hade ingifvit sin afskedsansökan, hvilken han för detta ändamål höll i beredskap. Således, då han ej mera var municipal, kunde han icke heller på fullt allvar förena dig med Blanche; för det andra, är den bok, i hvilken du och Blanche tecknat edra namn, falsk. — Falsk! utropade Bamboulå. — Ja, men väl efterapad, det måste man medgifva. Allt var således väl förutsedt. Nu återstår donationen. Den är riktig, men för att kunna gälla, måste Blanche vara din maka — och det är hon icke! Förstår du? Sommes ansigte var förfärligt att betrakta. Allt, hvad som i denna stund rörde sig inom honom, återspeglade sig på hans ansigte och förvred detta. Han stod der slagen, tillintetgjord. Hans nyss så framstående stolthet var nu förvandlad till slafveri. -Denna gången sade Camparini lugnt, tror jag, att lexan skall vara god och att du ej