träda i gällande kraft, först må de partiela r formförslagen hafva gått igenom, innan ms kan tala om något alldeles nytt förslag i än net. Vådan af att hålla fast vid denna åsi; är lätt insedd. Antag t.ex. att genom stånd intressets kända, olyckliga inflytande de pa tiella reformförslagen icke gå igenom, då ska man ju onödigtvis bli tvungen att dröja i ä nu tre år, för att kanske få se samma iron ska farce återigen gifvas, ty för ståndsintre set är ingenting i den vägen omöjligt. Ma skulle då slutligen kanske efter sex, nio, to års väntan börja ångra sig och medgifv nyttan af ett genomgripande förslag. Men närvarande tid äro åren mycket värda, d stora händelser stå på dagordningen, har ma ej rättighet langre, att hålla sig wll halfme syrerna, I jättarnes tid hvarken kan elle får man för såväl egen som andras sku vara dverg. — Den mest radikala traktione återigen forordar ew helt och hållet förbig: ende af de partiela reformerna, under förme nande att om man lyckas genomdrifva den skall man forsumma den egentliga stora hu vudsaken; att man för det lilla skall kast bort det stora. Åfven denna åsigt anse det vara farligt att fasithålla, at samma ski som vi anmärkte mot de stationära. Vi kunn ju antaga, ty det är mycket möjligt, a det genomgripande förslaget ej går igenon att det dör iiksom andra dess föregångare Då stå vi der helt och hållet utan, alldele tomhändta. De små reformerna äro uppgifn för vinnandet af den stora, för dennas skul ha vi satt allt på spel — och allt är förlorad: Man skall utan tvifvel börja igen på nytt me sina förslag om tre, sex, nio, tolf år, för at kanske slutligen nedslagen nödgas medgifva att de partiela reformernas genomförand skulle ha ställt saken på ett helt annat sätt Såsom så ofta brukar ske, ligger måhänd här det rättaste midtemellan ytterligheterna Må folket på ett eller annat sätt bära fran sin opinion och sin fordran på en representa ionsreform, må ett kgl. förslag i ämnet ge nom konstitutionsutskottet framläggas vid riks lagen och, om det är tidsenligt, kraftigt un terstödjas af pressen, men må på samma gång ifven de liberala representanterna kraftig söka genomdrifva de partiela reformerna, oci let skall bli omöjligt för äfven de egensinni saste motståndare, att kunna förhindra ge nomgåendet af alla förslagen; sannolikast ä wti man endast skall medgifva de små och örklara den stora reformen hvilande till näst öljande riksdag: gammal erfarenhet af all nänna frågors behandling vid vår riksdag gsifver oss stöd för denna åsigt. Men äro de må reformerna väl genomgångna, skall äf fen den stora representationsreformen sti värmare sitt utförande än någonsin och de r ju dit vi alla syfta.