XXX VIL Krogen vid gatan les Feves. Midti krogsalen vid gatan les Fåves, utan för hvilken Mahurec stannat, såsom läsaren tord minnas, sutto ett tjog trasiga män, med vild; ansigten bärande lastens cländigaste livr. Di voro alla af jättelik växt och sågo ut som väl diga slagskämpar. Midt ecmot dem sutto trenns andra karlar i de mest aktningsvärda drägter med blåa ylleskjortor och vida byxor. Dessa tre som tycktes ådraga sig de andras uppmärksam het, voro trenne matroser, tre af dessa oförfårade själar, som vi af gammalt känna, nemligen: Ma burec, Maucot och Petit-Pierre. På Mabhurecs lifliga åtbörder syntes att dei värde sjögasten var den som egentligen förde or: det. Bredvid dem stod på ett bord en mängc glas och buteljer. — Hör nu, sade han till sina båda kamra ter, j han följt min plan? J hafven alla god: näfvar och j ären de starkaste af alla; det fin nes icke i hela Paris en enda landtkrabba, son skulle kunna tvinga er att kyssa landbotten. En af de tjugo trashankarne trädde nu fran till Mahurec, vaggande på höfterna. — Om du menar, saäde han med skroflig atämma, att det bland oss icke finnes någon en