Några vidare redogörelser för denna märkliga session föreligga ännu icke. Det påstås nu, att Garibaldi redan afrest från Turin till Caprera. Man tror fullt och fast, att han mottagit det honom af regerin gen erbjudna befälet öfver den frivilliga sydarmåen, ehuru han dock först senare träderi aktivitet. Åtskilliga underrättelser från NewYork af den 23 Nov. äro nu ingångna, ehuru de till en del redan äro per telegraf omnämnda. Märkligast är väl det påståendet, att fastän unionens statsjurister förklarat sydkommissariernas tillfångatagande vara lagligt, den allmänna meningen (hos den upplystare delen af nationen?) sväfvar i stor oro för en möjlig brytning med England. Sydstaternas president Jefferson Davis har utfärdat till sydkongressen ett energiskt bådskap, hvari han äfven omnämner sydkommissariernas fängslande ombord på , Trent och förklarar, att regeringen i Washington lika gerna kunde göra anspråk på rättigheten att få arrestera kommissarierna på Londons gator, som ombord å , Trent. Sydstaterna begära ej hjelp af Europa, men de skola bevisa, att sydhamnarnes blockad är alldeles utan verkan. — I samma bådskap förklarar Davis, att sydstaternas finansiela och militära ställning nu är starkare än vid stridens början, och att en återförening med unionen hädanefter är en omöjlighet. Betecknande och anmärkningsvärdt är, att unionsregeringen låter undersöka försvarstillståndet af staten Maines kuster. Denna stat inskjuter, såsom bekant, som en kil i Canada och skall naturligen komma att utgöra skådeplatsen för en gränsstrid mellan England och Amerika — såframt det kommer till ett öppet utbrott. Enligt hvad telegrammet för i går redan berättat, skola nordtrupperna hafva satt sig i besittning af districterna Accomac och Northhampton på östra kusten af Virginien, hvarifrån de beherrska inloppet till Chasapeakeviken och derigenom äfven medelbarligen till Potomacfloden, som utfaller just i Chasapeabeviken. Det tros, att nordtrupperna tänka forcera sydtruppernas ställningar vid Potomac, för att fullt betrygga Washington. — Nordtrupperna hafva äfvenledes besatt Beaufort vid Port Royal, der man väntar, att för unionsregeringens räkning bomull snart skall bli upplagd — såframt någon bomull kan kommas åt, bör man tillägga. För att emellertid nordtrupperna derstädes skola kunna handla med mera eftertryck, skola betydliga förstärkningar sändas till sjöexpeditionen i Port Royal, samt tvenne truppkårer under befäl af Butler och Burnsides. Åfven på ett annat håll går man offensivt tillväga. Det säges nemligen, att Fort Pickens, understödt af tvenne unionsskepp, öppnat ett bombardement på Pensacola, beläget på sydvestra udden af staten Florida vid Mexicanska viken. Engelska regeringen har utom ,, Australia och , Melbourne äfven befraktat ångfartyget ,Persia, för att med första afgå med trupper till Canada. Man vidtager anstalter, att äfven utrusta andra för samma ändamål. Det synes således förvisst, att man i England ingalunda invaggar sig i några illusioner om eftergifvenhet å Amerikas sida, utan tvärtom gör sig beredd att möta alla eventualiteter hvartill man äfven i många afseenden har skål då man vet, att amerikanska regeringen pi intet sätt hemlighåller sin afsigt, att för möj: liga förluster i södern göra sig på engelsmännens bekostnad skadeslösa i norden. Times meddelar ock en lista öfver den engelska re: serv-ångflottan i Chatham, hvilken skall vara färdig, att vid första signal begifva sig ut dit den behötfs. Enligt detta meddelande skulle nämnda reservflotta bilda trenne divisioner: den första innehållande 12 ångare om 148 kanoner och 1,650 hästkrafter; den andra 19 ångare med 699 kanoner och 6,720 hästkraf ter; den tredje 24 ångare med 531 kanone och 7,180 hästkrafter — häri ej inberäknac den ansenliga flotta af mörsarebåtar, som byggdes i slutet af ryska kriget och nu lig ger färdig till tjenstgöring i fall af behof. V ha förut omtalat, hvilken ansenlig flotta Eng land redan har i de amerikanska farvattnen så att nog bör amerikanska regeringen, on hon får lof för pöbeln, betänka sig två gån SA ee oo lklaAa aAataAs