fulla brickor, men Jacquet vägrade att mottaga något af hvad man bjöd honom. Slutligen när-, made sig en sista betjent. Denna gång sträckte Jaequet ut handen, vare sig att han plötsligt kände sig hungrig, eller att de nu bjudna rätteri na mera föllo honom på läppen. Betjenten stannade framför honom, Jacquet lutade sig öfver brickan ref ned en bög mandeltårtor och tog ett par deraf. Betjenten ordnade åter de andra, men lät tre stycken ligga afsides på brickan. Jacquet gaf ett tecken, betjenten passerade förbi. -— Godt! mumlade Jacquet. Fouchå väntar mig. Jag tror bestämdt, att situationen klarnar upp.