hade stött emot något fast föremål, som låg på marken. -Morbleu! mumlade han och återtog jemnvigten, ha de då lagt snaror i detta hål?... Tredje stenen sade Bambould, återtog han och lutade sig ned. —Efter en stunds letande fann han hvad han sökte, ty det lät som en rigel dragits från, hvarefter dörren öppnades af sig sjelf. — Det är gjordt, sade Roquefort och reste sig åter npp. Han hade ej väl hunnit säga detta, förrän en stråle af ljus slog honom i ansigtet. Roquefort tog förvånad ett steg tillbaka: han hade framför sig en blindlykta, som plötsligt öppnats, och bakom denna reste sig en skugga... Roquefort ville tala; han gjorde en hotande åtbörd, men fick ej tid att yttra ett enda ord. En knuten hand slog honom så hårdt i hufvudet, att ban föll omkull, liksom träffad af blixten. Ljuset försvann. Fyra händer grepo på en gång tag i honom och förde bort honom. Dörren till gatan öppnades på vid gafvel och tvenne karlar skyndade ut på den öde gatan, bärande Roquefort som ett barn. I detsamma kommo tvenne skuggor från portgången midtemot och två karlar rusade framåt. — Det är klart! sade en af dem, som förde