Pjesen förefaller derföre åskådaren som er roman, hvars hufvudpunkter förf. sinnrikt hop: fogat till en fortgående handling, men der hon tillfölje af scenens inskränktare utrym. me måst utlemna just det, som utgjorde ro. manens doft, dess kärna: de djupa inblickarne i menniskohjertat och karakteren. Askådaren ryckes derföre endast stundtals med, mer blir ofta främmande tör det hela. Denna ho: mine Birch-Ptrefer 8å ofta förekommande brist — hvarföre hennes dramer se ut som arkitektoniskt sköna palatser, hvilka dock sakna inredning — gör att det älven ofta är svårt för den framställande skådespelerskan att kunna just traffa den harmoniska treklangen, etter hvilken hon skall bestämma karakteren. 1 Lyckans barn har mll Hammarstrand dock lyckats träffa rätta strängarne. Hennes spel höjer ofta rollen och giiver uen mäktig effekt, bakom hvilken fabelns orimlighet här och bvar undanskymmes. Den scen, der hon ber sin farmor för all del icke förskjuta henne, utan behålla henne hos sig, är i och för sig eielt en liten juvel och speltes af mll Hammarstrand med en värme och på samma gång en barnslig innerlighet, som vittnade om att denna skådespelerska har en rik fond att under god ledning göra något af. Hon sekonderades äfven på et aktningsvärdt sätt af farmodren fru Andersson, hvars spel återkallade månget godt minne af denna skådespelerskas sceniska förmåga. Den unge mannen, älskaren, hade hr Martinsson fått på sin lott. Vi vilja ej bär yttra oss om huruvida detta val varit riktigt; men hr M. visade sig ej rätt ledig. Han syntes generad och gat derföre åt sin roll någonting kyligt. Om hr Åhmans lyckliga utförande af sitt parti, abbeens, hafva vi förut nämnt. Med en törträltlig maskering och vinnande bonhommie rönte han bitall. Rollen är dock något svätvande: i första tablåen t. ex. förefaller han som en salongsnarr, en ytlig smickrare, hvilket han dock alldeles icke år. Skådespelaren halkade likväl lätt öfver inkonseqvenserna. Hr Forsberg bar upp sina vissa ar med heder; men det internaliska och svaga i denna karakter framlyste för mycket på ytan. Fru Sjöberg, amman, hade en särdeles tacksam roll och gaf den en viss, lämplig rask hållning. Synd att hennes deklamation förmycket törråder en skarp, särskild dialekt. Totalintrycket af detta stycke är emellertid godt, med trånräkning al teaterdirektorens nödtvungenhet att besätta åtskilliga biroller med personer, som äro alldeles för litet vana vid scenen. Den i söndags gifna tablåen, Minnet af Carl XV:s kröning, var ganska vacker och skördade lifligt bifall af den fyllda salongen. Göteborgs friv. Skarpskyttekår bade 1 går afton sitt allmänna höstsammanträde för anställande af val till befäl. Efter omvalen utgöres nu befälet af följande personer: Första kompaniet. Kompanichef: mag. C. J. Meijerberg. vice d:o: målaremäst. O. B. Bolm. -.. (grosshandl. M. Koch. Plutonchefer: (stadsmäkl. A. H. Lundqvist. Korporaler: 1. grosshandl. J. A. Bredberg. 2. mag. S. A. Hedlund. 3. litteratören K. Lidberg. 4. handl. Arthur Jacobi. v. Korporaler: 1. grosshandl. J. G. Busck. 2. handl. C. G. Bondeson. 3. kammarskritv. C. L. Tengstedt. 4. handelsbokh. O.A. Lagerqvist. Andra kompaniet. Kompanichef: doktor J. C. Lundblad. vice d:o: handelsbokh. W. Rei3. ... (källarem. Rob. J. Graf. Plutonchefer : (handelsbokh. A. Åwall. Korporaler: 1. målaremäst. G. A. Rossing. . tullötverupps:m. J. O. Granström. . grosshandl. A. F. Ericson j:r. grosshandl. Eug. Jacobi. . handelsbokh. J. Rudenschöld. . handl. A. Robertson. . handelsbokhb. C. Bernström. d:o P. Eggertz. Tredje kompaniet: Kompanichef: grvsshandl. L. G. Bratt. vice d:o d:o Barth. Dahlgren. v. Korporaler: RM BR