derrättelser från Newyork landsattes de 15,000 man unionstrupper ej i Beaufort utan på ön Hilton (Hunting?), straxt bredvid. Angående denna händelses militära betydelse anmärke Times: Det skall stå i Washingtonsregeringens skön, att, derigenom aw hon skickar törstärkningar till Port Royal, när som helst kunna göra en diversion vid Potomac. De sydliga städerna kuuna visserligen försvaras, men det måste ske med en tillräcklig stridsmakt och det är frågan, om sydstaterna med sin ringare befolkning kunna låta tvenne ar måer rycka i fält, hvilka förmå bjuda spetsen åt nordens båda invasioner. Unionsregeringen betraktar sannolikt sitt besättande al ön mera som ett medel att försvaga fienden på det tält, der den verkliga slagtningen måste ut kämpas. Emellertid komma vi alltjemt tillbaka ull trågan, om hvem som skall kunna Jängst hålla ut. Skall södern bli utmautadt före norden? Skall unionsregeringen icke sky omkostnaderna för aw skicka en sådan massa trupper till sydkusten, att sydtrupperna ej bli i ständ att i de båda Carolinas och Georgia göra dem motstånd, utan att dock särdeles forsvaga hufvudstyrkan? Ar detta fallet, kan expeditionen hafva vigtiga militäriska följder och det skall bli för den vid atlantiska hafvet angripna södern vida svårare att skydda sina nordliga gränsor. Öenigheten mellan Italien och Spanien är ännu ej bilagd, oaktadt franska regeringens ansträngningar för att åstadkomma sämja. lnligt madridertidningen Correspondenaia har sardinske gesandten i Spanien begärt sina pass, och troddes skola afresa den 26:te. Spanien har nemligen förklarat sig ej vilja lemna trån sig de neapolitanska arkiverna, om Sardinien icke tager sina i ämnet skrifna noter tillbaka. Man hoppas likväl fortfarande i Paris, av svårigheterna skola bli bilagda. Det påståe, att en mäktig reaktionär förening blifvit bildad, hvilken skall med stora omkostnader bearbeta allmänna meningen och öfvertyga densamma om nödvändigheten at att de under de sista två åren störtade tronerna återupprättas. Föreningen skall ledas af furst Petrulla, Frans II:s gesandt i Wien, och räknar bland sina förnämsta deltagare exkonungen af Neapel och de fördrifna hertigarne. Den skall uppsätta 4 tidningar: i Rom, Wien, Paris och Verona; i sistnamnde stad skall centralkomiten hatva sitt säte, för att dnrfva legitimistisk propaganda, och vGiornale di Verona skall vara föreningens tjensuärdiga organ alltifrån d. 1 januari. Vid samma tid skall en ny resniug ega rum i Markerna eller Syditalien. — Den goda reaktionen går, som man finner, fortfarande på med sina vansinniga försök, att skaffa sig luft igen. Times innehåller ett enskildt bref från Venetien, dateradt d. 20 okt., hvari berättas förfärande historier om de våldsgerningar, som de i nämnde provins stående modenesiska trupperna tillåta sig. Sålunda heter det, att en person, vid namn Rossi, d. 17 okt. satt på ett kaffehus i staden Crespano, der en modenesisk grenadierbataljons musikkår spelte och åtskilliga officerare voro närvarande. Rossi steg upp, utan att säga ett ord; men när några af officerarne nu kände igen honom såsom varande en af stridsmännen från 1848, törfoljdes han utaf dem och sträcktes utaf en alt dem under yttrandet: Ett slut måste göras på dessa demonstrationer, med ett värjslag öfver hufvudet halfdöd till marken. Tvenne andra officerare, deribland en markis Mala spini, trampade nu på den hjelplöse och lemnade den sårade först, då han utropade: J viljen alltså mörda mig, fega skurkar! Omkring 20 officerare åsågo förloppet, utan att inskrida med ens ett enda ord. Rossi ligger utan hopp. Garibaldi väntas till Turin, för att taga plats i parlamentet. — Han har, jemte generalerna Cialdini och dAngrogna, utnämnts till vicepresident för national-skjutföreningarne. Enligt underrättelser från Bern, har Frankrike lemnat Schweiziska förbundsregeringen begärd upprättelse för begången kränkning af gränsen. — Ryktena om den nye franske finansministern Foulds finansplaner ökas fortfarande till dennes stora förargelse, emedan man tilltror honom mycket mera, än han kan eller vill uträtta. De oberoende parisertidningarne Journ. des Db. och Temps hafva båda tagit till orda mot den förut omnämnda artikeln i Patrie angående Omöjligheten at Frankrikes afväpning; förstnämnda blad anmärker, att rubriken heldre borde hetat Om omöjligheten af, att Frankrike kan gifva ut mera än det får in, och Temps slutar sin