TUDUT VV AMA MN ee uppgifter: os Jernmalmsuppfordringen uppgick till 2,030,370 skeZ. t. v. eller 176,155 skZö. mera än föregående år. Största brytningen har egt rum i St. Kopparbergs län med 569,765 skål. dernäst i Wermlands med 396,888 skes. Örebro dito med 386,549 sked., Westmanlands med 248,131 skb., Upsala med 160,944 skfZ., Stockholms med 79,965 skå., Jönköpings med 58,184 sked. och Gefleborgs med 45,,42 skfb. Från Dannemora grufvor har upptagits 131,001 skfö. v.v., i Grangärdes socken i Kopparbergs län 292,520 ski. t. Vv. I Norbergs socken i Westmanland 233,555 ske. t. v., från Pebrsbergs och Yngshytte malmfält i Wermjand 226,792 skfl. t. v. Sjöoch Myrmalmsupptagningen uppgick till 114,214 skål. t.v. eller 63,708 skåd. mera än 1859. Deraf 56,425 skfl. i Kronobergs, 32,315 skfö. i Jönköpings och 22,000 skeö. i Kalmar län samt resten i Norrbottens och Jemtlands. Tackjernstillverkningen, inberäknadt gjutgods tillverkadt vid masugnarre (26,911 ske), har lemnat 951,353 skdZ. t. v. från 229 masugnar under en blåsmingstid af 30,595 dygn 23 timmar. Den är 8,935 skfZ. större än föregående års. Inom bergsla. producerades 550,420 skel. och utom bergslag 400,933 skåZ. Tiondetackjernet har utgjort 7,893 skäl. 2 lt. 10 Zz. hvaraf endast 108 skdö. 13 124. 14 Z. levererats in natura. Största qvantiteten tackjern tillverkades i Örebro län med 263,157 skZZ., dernäst i Kopparbergs län med 218,523 skdl., Wermlands med 153,100 skfZ., Gefleborgs med 74,604 skeZ., samt Westmanlands med 64,777. 1 Upsala län tillverkades 37,953 skfl., i Södermanlands och Vesternorrlands 25,000 skeb. och i Kalmar 23,506 ske. Vid de egentliga gjuterierna, der gjutgods genom tackjerns omsmältving åstadkommes, var tillverkningen 35,625 sked. b. v. eller 4,403 ske. mindre än 1859. Största tillverkningen egde rum i Östergötlands län med 5,659 skfZ. (vid Motala nära 13,000 centner och vid Finspong nära 7,000 centner), dernäst i Kalmar län med 5,138 ske4. (hvaraf vid Otverum nära 10,000 ter), i Södermanlands län, med 4,595 skfZ. (hvarat vid Näfveqvarn omkring 4,800 centner och i Nyköping omkring 4,500 centner samt Hellefors nära 4,000 centner), i Westmanlands län med 4,059 skfg. (Arboga 2,693 och Köping 1,366 skfl.), i Gefleborgs län med 3,554 ske. (hvaraf Gefle 1,720 och i Forsbacka 1,072 skZZ.), i Kopparbergs län med 3,134 skfg (hvaraf vid Dormsjö 1,859 skef.), i Malmöhus län med 2,297 skfZ. (hvarat i Malmö 4,500 etr) och i Göteborgs och Bohus län med 2,046 ske. (hvaraf på Keillers fabrik nära 1,600 skit.) Stångjernssmidet uppgick till 914,676 skfeZ b. v. eller 107,813 skö. mera än 1859. Deraf 119,220 skål. vid bruk med bestämd och 795,456 skfl. vid bruk med obestämd tillverkningsrätt, de förra med 280 och de senare med 1,042 privilegierade härdar (hvarat dock varit nedlagda 27 af förra och 35 af senare slaget). Hammarskatten utgjorde 4,862 skfg., 10 128. 17 Z., hvaraf 156 skfö. 16 le. och 6 4. levererats in natura. Största tillverkningen var i Vermlands län med 201,345 skåZ., dernäst i Kopparbergs län med 152,929 skfZ., Geftleborgs med 115,853 skål., Vestmanlands med 98,973 ske, Örebro med 82,240 skil., Östergötlands med 72,856 skeZ., Vesternorrlands med 81,930 skeZ., Elfsborgs med 29,892 skfö., Upsala med 27,224 skes, Södermanlands med 18,180 ske. Jönköpings med 15,742 skfZ., Stockholms med 14,944 skfzZ., Skaraborgs med 14,583 skåg. och Kalmar med 13,756 skål. Jernmanufakturoch stältillverkningen utgjorde 161,913 skeZ. b. v. eller 25,684 skgZg. mera än 1859. Största tillverkningen förekom i Vermlaunds län med 32,128 skeZ., dernäst i Östergöthlands län med 22,989 skeg., Örebro med 22,639 skfel., Kopparbergs med 14,929 skeZ.,, Vestmanlands med 12,785 ske8., Eltsborgs med 9,970 sk2zZ., Södermanlands med 8,265 sket. Göteborgs och Bobus län med 6,662 skfZ. samt Gefleborgs med 5,913 skåg. I Stockholms län tillverkades 3,250 och i Upsala 1,305 sk. Exporten af stångjern utgjorde 715,397: 16. 4 och af jernmanufaktur 69,653: 5. 6 eller tillsammans 785,051 skeZ. 1 126. 10 4. st. v. Den var föregående år endast 690,275 skZ. och i medeltal åren 1854—58 omkring 640,000 skfZ. Af hela tillökningen mot näst föregående år 94,775 skZ. belöpa sig 90,866 sk. på stångjerns-exporten. Från Stockholms våg exporterades 320,844 skåZ. och från Götheborgs 273,663 skeZ. Till inrikes förbrukning uttogs från vågarne 80,969 ske. Någon tillverkning af guld har icke egt rum (året förut erhöll i Fablun 90 ort 83 korn). (Af silfver erhöllos 5,012 löd. mark. 15 lod 2,483 4. 81 ort eller 130: 12 mera än 1859. Deraf 3,787 löd. mark 4 vid Salaverk eller 1,876 . 51 ort bergfint silfver, vid Persbo i Kopparbergs län 211 Zz 21 ort och vid Guldsmedshyttan i Örebro län 896 Z. 9 ort. Koppartillverkningen lemnade 11,640,s3 ski. st. v. eller 1,789,,, mindre än föregående år, hvaraf 3,144 skfZ. råkopparvigt vid Stora Kopparverket och i hela länet 3,578 skfZ., vid Riddarhyttan i Westmanland 433 skeZ. st. v., vid Ljusnarsberg i Örebro län 710 skfZ., vid Flögfors i d:o 573 skåZ., vid Kafveltorp i d:o 613 skt., vid Åtvidaberg i Östergötland 4,985 skff., vid Gustafs och Carlbergs verk i Jemtland 322 skfZ. och vid Waldemarsvik i Calmar län 372 skfl. Af nickelkoppar har vid Sågmyrei Kopparbergsoch Klefva i Jönköpings län tillverkats 633,,; centner eller 52,,, mindre än föregående är (utom 758,,3 centner nickelsten vid Klefva). Messingstillverkningen har utgjort vid Skultuna i Westmanland 2,908 centner 24 ZZ. och i Nyköping 847 centner eller tillsammans 1,017 skål. 5 lt. 5 tt. gt. v. 194,,, mera än föregående år. Vid kopparhamrar och valsverk har åstadkommits 2,818 skdZ. 9 124. 16 Z st. v. kopparsmide, deraf vid Avesta nära hälften eller 4,246 centner. Produktionen af bly har utgjort 1,886 sk 182. 122. 17 8. st. v. eller 64,,, mera än föregående år (vid Guldsmedshyttan nära 5,000 centner); af zink