säkerligen ut i verkstaden, men vi märkte det i tid. Faran är nu öfver. Rosa vände sig om: egarinnan af FidöleBerger stod framför henne. — Min syster! upprepade hon darrande. Men hon såg ej mera till LEonore. Eldsvådan, som kunnat, för att döma efter dess snabba utbredande, blifva förfärlig, hade nästan genast undertryckts. Folkhopen, som skyndat till från grannhusen och i ett ögonblick fyllt gatan och det hotade huset, stod fortfarande qvar, orolig och upprörd. I detta ögonblick banade sig en karl, som kom utifrån gatan, väggenom folkmassan och uppnådde tröskeln till huset. Rosa reste sig på tå, för att kunna se öfver mängden, och ropade med hög röst: Lonore! men hon såg ej till henne och ingen besvarade hennes rop. Lonore hade alldeles försvunnit. XXIV. En bal hos m:me Tallien. Denna samma afton var det bal hos m:me Tallien. Bland de mest lysande namnen under franska Revolutionen skall m:me Talliens stå ingraveradt på de renaste sidorna i dessa med blod genomdränkta tideböcker: Vid sidan af det on