-— Det står er fritt att stanna qvar, återtog den okände och gjorde mine af att aflägsna sig; man skall nog göra upp affären utan er Gervais rusade efter honom. — Förlåt, medborgare! sade han lifligt. Vi vilja nog följa dig, men vi öuska dock att få veta, hvarthän du vill föra oss. — Till sammankomsten har jag ju sagt. — Hvilken sammankomst? frågade Gorain, hvars instinktmessiga försigtighet nu åter fullkomligt vaknat. — De Röda Aggens. — För Republikens affärer? — Riktigt. — Och... tillade Gervais, man kan förtjena derpå. — Alla förtjena, som komma till sammankowmsten i afton. — Då gå vi! Den okände styrde kosan genom trädgården bort till fontängården; Gorain och Gervais följde honom. — Vi böra akta oss för att visa oss alltför mycket förvirrade, sade Gervais; man skulle taga oss för enfaldiga varelser! — Ja! ja! tillade Gorain! och eftersom han har ett rödt ägg, måste han äfven vara en utaf dem. — Leverantör! Ah, kamrat, vi skola bli rika.