embete. Den är förträffligt väl beräknad, för att ingifva nationen lagom fruktan, så att hon understödjer regeringen i utförandet af några nya planer. I främsta rummet skall Frankrike bli underrättadt om, att felet vidlåder detsamma likaväl som dess herrskare. Det är mycket behagligt för en furste, att fullkomligt befsta sig, genom att smickra nationalfåfängan, smeka den nationala smaken eller skaffa sysselsättning åt flere tusende arbetare. Men om detta icke vore lika behagligt för landet, skulle suveränen icke finna sin fördel deraf. Sålunda kan nu folket, både i Paris och de stora städer hvilka slösa med penningar lika frikostigt som hufvudstaden, sägas läsa hr Fould och göra sig beredda på mindre befallande rustningar och på hejdande af passionen för byggnads-raseriet. För det andra har man den stora frågan om ett lån. När penninger behötvas, brukar låntagaren icke bry sig om att förstora sin brist, men i detta afseende äro nationerna visst icke lika individerna. Frankrike är visseligen i stånd, att få så mycket penningar, som det vill begära. Men när så mycket skall lånas, är det nödvändigt att hafva de verkliga låntagarnes samtycke — nemligen franska folkets, som sannolikt skall visa sig motvilligt mot att under djup fred öka sin skuld med 40 millioner pund sterling. Om Frankrike vill låna, måste det derföre inse, att lånet är nödvändigt, och ingenting skall sannolikare utöfva denna verkan, än hr Foulds berättelse, hvari han säger sina landsmän, att Supplementarkrediterna, hvilka år 1859 uppgingo till 83,000,000, år 1860 stego till 115,000,000 och utgjorde år 1861 nära 200,000,000, oberäknadt dem, man skall nödgas öppna tillfölje af det höga priset å födoämnen, och bekantgör, att i sjelfva verket minskningen i Frankrikes inkomster uppgår till tusende millioner francs. När den första öfverraskningen hunnit lägga sig, skall franska folket vara mera hugadt att bispringa regeringens behof, än om hon dolt sina misstag och behof. Så långt Times, som tydligen är af den åsigten, att ett lån är ändamålet med det gjorda finansiela schackdraget. Detta kommer dock troligen ej i fråga under de närmaste dagarne, ehuru det längre fram skall framställa sig såsom nödvändigt. För av emellertid göra saken populärare, och äfven detta till följe af behof, skall armeen reduceras. Enligt telegram till G.-P. skall denna reduktion omfatta 80,000 man. För att med hast äfven kunna indraga penningar på annat håll, har man, enl. samma telegram, ansett sig nödsakad tillgripa den säkert ond blod väckande åtgärden att lägga skatt på — tändstickor och piano-fortes. Den franska regeringens förlägenhet är sädeles stor, då hon kan vilja och våga tillgripa det af gammalt förkastade systemet af dylika indirekta beskattningar, hvilka endast i behofvets yttersta stund kunna försvaras. Dessa sväfvande rykten om lån och andra åtgärder hafva emellertid inverkat tryckande på börsen i Paris, hvilken på intet sätt vill känna sig lugnad. Man väntar dock en omstämning, då, enligt hvad ingångna underrättelser gifva vid handen, franska banken nu skall nedsätta sitt diskonto, hvarigenom mera lif skall inkomma i näringar och bandel. Enligt Moniteuren af d. 18, skall franska senaten sammanträda d. 2 december. Från Rom berättas en hädelse, som tydligt vittnar om franska besättningens derstädes sinnesstämmning i allmänhet: En fransk underofficer, som är from katolik, hade fått tillträde hos påfven, för att af denne begära något för presten i hans hemort. Pius IX såg hederstecknet på underofficerens bröst, ty denne, som tillhörde 75 regementet, hade varit med i italienska fälttåget. Från Italien berättas, att man derstädes är förberedd på en ny coup-de-main af reaktionen. I Rom skall man vara mycket verk