tember 1855 öfvertog han redan sjelf regeringen öfver sina stater, i det han inför del. församlade Cortes (riksdagen) besvor landets. författhing och dervid förklarade, det han skattade sig lycklig öfver att bli konung öfver ett folk, som bragt så många offer för åter-1 ställandet och försvarandet at den författningsenliga monarkien och landets frihet; löfvade sig skola enligt sin ed bli trogen representationssystemets grundsatser och vaka ofver, att de verkligen blefve bragta till utförande. Dessa löften har den unge monarken troget bållit; ty partistrider och ministerskiften ha visserligen under hans regering såsom vanligt varit täta, utan att landet dock varit underkastadt några egentliga skakningar. Den unge konungen har hållit sig ofver partierna, till form och anda iakttagit lagen samt å sin sida verkat för det goda, der han.kunnat, hvarigenom han äfven fortfarande varit älskad af sitt folk. Detta skall aldrig glömma ett drag af honom, hvilket för lång tid gjorde honom till. en -riktigt idolartad hjelte hos detsamma. Gula febern bröt nemligen ut i Lissabon och under det nästan samvtlige embetsmän, läkare, andliga och rika glömde sina pligter, ilade konungen utan fruktan till de af tarsoten-hemsökta husen, besökte sjukhusen, vidtog öfveralltändamålsenliga åtgärder och gaf hela toiket exempel af huru en man i farans stund bör förhålla sig. Åmnnu i senare hälften af år 1858 erfor han, buru kär en regent kan blifva sitt folk, om: han med ståndaktighet möter mot honom riktade angrepp och handlar med värdighet, äfven då han oundvikligen måste gifva efter. Portugisiska kryssare hade uppbringat ett franskt fartyg, Uharles Georges, som de höllo misstänkt för slafhandel. Saken var tvist underkastad, men den portugisiska aegeringen förklarade sig fullkomligi beredd, att öfverlemna saken till afgörande af en oparrisk, ointresserad makts dom. Men den franske kejsaren skickade, i stället att lyssna till detta värdiga erbjudande, en eskader till Lissabon och fordrade under hotelser, att det uppbringade fartyget skulle utlemnas. Den portugisiska regeringen satte sig i det längsta .deremot, understödd af Cortes och hela folket, men såg sig slutligen ötvergitven af den vankelmodige engelske ministeren och måste vika för öfvermakten, ehuru dock under protest. Allt detta kunde visserligen ha varit tillräckligt att mer än vanligt fästa uppmärksamheten vid den oförsagde och rävwwsinnade monarken, om ej de vigtiga händelserna i ltalien trängt allt annat i bakgrunden. Men de med Italiens befrielse nyvaknade förhoppniagarne hos beslägtade folk, att gruppera sig ullsammäns kring frisinnade regeringar i större nationaliteter, gålvo äfven en viss fart åt antagandet att man möjligen skulle få se de båda nära beslägtade romanska folk, som bebo den: hispaniska haltön, spaniorer och portngiser, förena sig under don Pedros spira, ettersom drottning Isabellas regering i Spanien börjat bli alltmera impopulär och ovilkorligen skall, om hon fortfar såsom hittills, göra sig omöjlig. Man började gora sig en om än svag föreställning om att i Pedro V få se en ny Viktor Emannel, liksom man gjort ätven i afseende på en annan monark, som är 088 sjelfva närmast och med hvilken den aflidne folkvänlige Pedro: hade flera frändskapssidor. Döden kom emellertid och gjorde om intet alla dessa möjligen något djeriva politiska föreställningar. Den aflidne, som blef gift 1858 med prinsessan Stephanie Friederike W ilhelmine Antonie (dotter af furst Karl Anton till Hohenzollern Sigmaringen och prinsessan Josephine af Baden), efterlemnar inga barn, utan efterträdes af sin äldste broder, prins Don Louis Philippe Maria Fernando Pedro de Alcantara Antonio Miguel Rafael Gabriel Gonzaga Xaver Franzisco dAssissi Joao Augusto Julio de Braganza-Bourbon, hertig af Oporto, som är född den 31 Okt. 1838. I Wien blir stämningen med hvarje dag dystrare. Det tvång, som österrikiska regeringen Pålägger Ungern och andra underlydande länder, ingifver de liberala allvarliga farhågor för att ordningen snart skall komma till dem. Det visar sig ock att riksrådet, eller som man på spe kallar det: riksorådet, snart nalkas sin slutliga upplösning, hvarefter det nyuppförda riksrådshuset i Wien genom sin egen tomhet skall visa den tomma ihåligheten af det Schmerlingska Februari