år 1820 förlorade han derföre sin plats för Hull. Han blef dock snart efteråt ledamot för Carlisle samt begynte att intaga en hög ställning i den politiska verlden på grund af sin skrift Corn and Currency. Hans inflytande blef derefter så stort, att han erhöll en heder, som hans jemnårge lord Russel icke erhöll, den att blifva medlem i lord Greys reformminister. Han var förste lord för amiralitetet, och manchesterpartiet pekar ännu i dag på hans förvaltning af denna gren af administrationen såsom på ett mönster. År 1834 begynte han emellertid, vid de gamla Whigoch Torypartiernas alltmer skeende upplösning, att skilja sig från de egentligen så kallade Whigs samt anslöt sig efter någon tid till det af sir Robert Peel bildade partiet. Han blef dennes högra hand. Peel stödde gig hufvudsakligast på honom, och Graham var äfven en man, som fullkomligt passade till att vara hans medhjelpare. Hans betydelse låg hufvudsakligen i hans arbetsförmåga och i hans styrka i bevisföring. Peeliternas rykte för utmärkt administrativ skicklighet grundar sig hufvudsakligen på Grahams talang i detta afseende. Efter Peels död drog han sig småningom, dels af en viss försagdhet i hans karakter och dels af längtan efter hvila, tillbaka från den politiska kampplatsen, ehuru han en tid betraktades såsom peeliternas ledare. Hans hufvudsakliga andel i de politiska striderna bestod i att då partierna höllo hvarandra jemnvigten, gifva utslaget genom att kasta sig på den ena eller andra sidan, samt att genom vigten at sina yttranden understödja sina vänner, eller då och då genom mildt skämt eller sarkastiska komplimanger nedslå sina motståndare. För någon tid sedan sjuknade han häftigt, men var redan på bättringsvägen och ansågs utom all fara, då ban plötsligt erhöll ett nytt anfall af sitt onda och dog den 25 i förra månaden å godset Netherby, samma ort å hvilken han blifvit född.