dotter befallning att vaka öfver krigarnes provisoriska läger och pirogens säkerhet. Charles gaf Mahburec tecken att följa honom och de tre männen begåfvo sig nu mot staden Moule. När de försvunnit, tryckte Morgonstjernan sina läppar mot den unge gossens panna och en konvulsivisk darrning kom hennes mörka skuldror att darra. Kl. 5 på aftonen hade regnet upphört, men tjocka moln ströko ännu öfver den mörka himlen. Den lilla truppen, som vi sett landstiga, var ännu församlad på stranden, De svarta karaiberna voro sysselsatta med att föra pirogen, som ebben lemnat, så att säga, på det torra, tillbaka ut i sjön. De tjugo röda krigarne stodo något stycke derifrån orörliga och tysta, afvaktande sin chefs befallningar. Tilehie, Skogsblomman och Mahurec samtalade alla tre på något afstånd från de röda karaiberna och tycktes uppgöra en fälttågsplan. -Cvoåma irrade omkring på den fuktiga sanden, i det han höll omsorgs-: full vakt öfver sin unga herrskarinna och sina kamrater. Charleg, Morgonstjernan och den hvite gos-. sen sutto på ett klippblock. Charles hade gossen mellan sina knän och smekte med handen bans vackra ljuslockiga hufvud, som dock redan brynts af tropikernas sol. -— Kära barn, sade Charles, vänd till den