XXXL Landstigningen. Pirogen hade efter någon stunds förlopp kommit in till land på några famnar nära. Illebi lät bonom hålla sig uppe i vinden och gaf befallning åt en af de svarta karaiberna. Denne kastade sig genast i sjön och försvann bland vågornas skum. Efter en qvarts timme, kom han tillbaka till båten. — Trikoloren svajar öfver hamnen Moule! sade vilden och klättrade öfver relingen. Charles spratt till och blodet steg uppiansigtet på honom. — Lefve Frankrike! skrek Mahurcc, —Styra in i hamnen? sade Ilehic. — Nej! svarade Charles; lägg till vid sanden, utanför statsmurarne. Roddarne återtogo sina åror och några ögonblick derefter skrapade båten mot sanden. Illehiie, de båda qvinnorna, de tre hvita männen, barnet och de röda karaiberna gingo genast i land. De svarta stannade ensamma qvar i pirogen. Marken som var i sig sj lf lös och nu alldeles genomdruckits af regnet, gaf vika för vandrarne, 8å att de sjönko ned ända till knäen. Illehäöv och Charles tycktes öfverlägga några ögonblick: derpå gaf karaibehefen sin äldsta