del fOTlUallAgdstv MMM Ven FE h som ett högtidligt manitest dagen före sin. kröning, uttalade han doktrinen om den gudomliga rätten. Etter att hafva tackat dem för deras närvaro, sade ban: Preussens herrskare mottaga sin krona från Gud. I morgon skall) jag derföre taga kronan från Herrcans bordl och sätta henne på mitt hufvud. Detta är! betydelsen af uttrycket Konung med Guds nåde och deri ligger kronans helgd, som är okränkbar. Jag vet, att j viljen så uppfatta betydelsen af den akt, som jag inbjudit er att bevittna. Och derefter kommer ett i sanning anmärkningsvärdt yttrande: J skolen råda mig, och jag skall lyssna till edra råd. För att rätt förstå denna ovanliga förklaring, måste man påminna sig, att denna samma formel med Guds nåde varmt diskuterades af de båda partierna inom preussiska deputerade kammaren, i det de liberala önskade; att den skulle utstrykas, derföre avt den var en bekännelse af den gudomliga rättens doktrin, och det andra partiet deremot sökte förklara den såsom en blott traditionel fras, hvilken visar en skyldig vördnad för heliga ting och icke blottställer nationen för någon antiquerad teori. Det syns nu, att de liberala bade fullkomligt rätt, och att den tolkning, som det ofliciela partiet gjorde för några år sedan, då Fredrik Wilhelm IV önskade försona sig med folket, nu bekrättas på det mest högtidliga satt al den nuvarande konungen. Det är onödigt att undersöka rätta betydelsen af orden Dei gratia. Men i den mening, som konungen af Preussen gifver dem, äro de omstörtande all sann regering. Vi äro ofvertygade om att denna betydelse aldrig gafs dem förrän den monarkiska makten erhöll sin supremati under femtonde och sextonde århundradena och alstrade en skola af lagstiftare och teorimakare, hvilka gjorde denna formel till ursprånget för alla menskliga institutioner. Likväl var en krona, till hvilken innehafvaren bade en oeftergiflig rätt och som han ej kunde genom en dålig regering beröfvas, en för vestern obekant besittning i medeltiden, då menniskorna hade nog af den ursprungliga barbarismen qvar, för att hos sin berrskare fordra personlig öfverlägsenhet, och då kyrkan skulle ha varit enfaldig, om hon sanktionerat en ofelbarhet, lika stor som hennes egen. Orden med Guds nåde uttryckte en förbindelse och icke en rätt. De utgjorde ett medgifvande af avt konungar äro ansvariga inför en högre konung och innehafva sin makt for folkets bästa; deremot icke att både Gud och meniskor äro skyldiga att vorda en turstpg arffoljds rättigheter. Men den betydelse konungen af Preussen ger åt orden är klar at den mening, hvarmed talet slutar. Kronan, sager han, har omgilvits med nya institutioner, i kratt af hvilka j satts i tillfälle att gifva heune fördelen af edra råd. I skolen råda mig, och je skall lyssna till edra ord. Detta är såedes Preussens konstitution. Detta upplysta rikes riksdag, som har sitt säte i det lärda och filosofiska Berlin, som affekterar att leda Tyskland, kontrollera Frankrike och utotva inflytande på Europa i allmänhet, är i sin egen konungs ögon icke någon lagstiftande makt, icke en kår likställd i makt med honom sjelf och med rättighet att saga hvad som skall och icke skall vara landets lag; kamrarne äro blott råd, tör att råda kronan och gifva henne fördelen af sina råd, Om de vilja råda konung Wilhelm, skall han lyssna till deras råd. Men lyssnar han väl alltid? Slår han icke ibland döforat till for deras råd? Om detta är konstitution, hvar har det då någonsin funnits despotism? Khanen af Bokhara eller konungen af Dahomey måste efter detta mönster vara konstitutionela furstar. Dessa potentater; omgifva utan tvifvel sina troner med likadana institutioner som konungens af Preussen kamrar. De hafva utan tvifvel män att taga till råds och lyssna ibland till deras råd. Enda skilnaden är, att de icke hafva någon gudshädande och skrymtande teori, för att dermed gifva helgd åt sitt tyranni. Deras oinskränkta makt är den enkla styrelseform, som gäller bland barbarerna. Den makt som skall utöfvas öfver en nation af tänkare och talare måste mystifieras och benämnas med vackra namn, men den har icke desto mindre Bokharas och Dahomeys anda. Om någonting kan öka orimligheten af