Från Utlandet. Angående de senaste händelserna i Nordamerika lemnar franska tidningen Journal des Debats följande orienterande upplysningar: Underrättelserna irån Förenta Staterna hafva på senare tiden icke innehållit något om att en förändring försiggått uti de båda armåernas ställning till hvarandra på båda sidor om floden Potomac; men i brist på vigtiga händelser hafva telegrafen och de amerikanska tidningarve berättat oss om en toljd af strider mellan unionisterna och separatisterna på Mississippis och Missouris stränder. Detta krig, som endast består i skärmytslingar, är visserligen af underordnad vigt med afseende på de strategiska operationer, för hvilka Virginien är skådeplatsen, men det är likväl ej utan intresse, emedan det gifver oss en riktig föreställning om kampens rätta karakter. Vi hafva, derföre sokt skaffa oss en ötverblick öfver de militära rörelser, som nyligen försiggått i de vestliga staterna. För större tydlighets skull måste vi emellertid gå något längre tillbaka i tiden. Det är bekant, att det vestliga Virginien oaktadt den enstämmighet, som skulle herrska i Sydstaterna, såframt man kan fästa någon lit till hvad slafveriets försvarare påstå, konstituerat sig till en särskild stat och förkiarat sig för Unionen. Kentucky, som endast utgor en förlängning af det vestra Virginien, följde dernäst utan långe betänkande dewa exempel. Den lagstiftande församlingen i denna stat, hvilken skulle vackla mellan södern och norden, har uttryckligen förklarat sig for Umonen och anbetallt sydtrupperna aw utrymma territoriet. Kentuckys beslut måste ovilkorligen bli af vigt för unionen; denna stat och det vestliga Virginien bilda genom sitt läge liksom framskjutna bastioner, hvilka hota det östra Virgimen i flanken och hvarifrån unionstrupperna skola under gynnande omständigheter kunna kringränna sydtruppernas positioner vid Richmond. Anforaren för sydtrupperna förklarade derföre också ögonblickligen, att han ej läste något afseende vid den lagstiftande församlingens uppmaning, att han ansåg Kentuckys besättande vara nödvändigt och att han skulle qvarstanna derstädes. Men sydtrupperna hafva ej inskränkt sig till att göra ett infall i denna stat, de fattade jemväl planen, att flytta kriget in i hjertat af Missouri, hvarmed de ögonskenligen hade för afsigt både aut förhindra nordtrupperna från att komma Kentucky till hjelp och sätta general Fremont, högste befälhafvaren öfver unionens armestyrka i de vestliga staterna i en svår belägenhet. De trupper, som stå under general Fremonts befäl, äro sammandragna vid Cairo i södra spetsen af staten Illinois, der Mississippi och Ohio flyta tillsammans, och vid S:t Louis nära gränsen mellan Missouri och Illinois, der Mississippi och Missouri förena sig. En blick på kartan är tillräcklig för att visa, huru vigtig denna position är. Då nordtrupperna hålla S:t Louis och Cairo i Illinois besatta i spetsen af den vinkel, som bildas af Ohio och Mississippi, äro de i stånd att röra sig mot söder genom att folja sistnämnde flods lopp mot öster in i Kentucky, genom att gå längs Obio eller mot vester in. i Missouri, i det de sålunda beherrska denna stat och hålla flodloppet besatt. För att för-. svaga general Fremonts uppträdande, hatva sydtrupperna nu trängt in i Missouri på den yttersta sydvestra punkten, i närheten af Kansas gränser; här mötte de vid Springfield en afdelning nordtrupper, som de drefvo tillbaka och hvilka derefter slagit sig ned i Rolla, der jernvägen mynnar ut, för att betäcka vägen till St. Louis. Derefter hafva sydtrupperna, hvilka kommenderas af general Mac Culloch,; begifvit sig mot norr i riktning åt floden Missouri till. Härunder uppnådde en annan afdelning af sydtrupperna under general Price den lilla staden Lexington, som ligger på sö