Vi hade alltså rätt, då vi antogo att vår utflygt gällde en konstnär, hvars lyckohjul haft en god gång. Låtom oss nu följa upp för bäcken, som drifver qvarnen, och i hvilken vattnet forsar friskt i sitt lopp från det ena vattenfallet till det andra. Denna väg för oss tillbaka till en lund, hvars inre vi se uppfylldt af flere små torn med större eller mindre mellanrum. Fortfara vi att följa bäckens lopp, så komma vi till dess kalla, ur hvilken det strömmar ett vatten, så klart som kristall; det är S:t Johannes källa, som är smyckad med följande inskrift: uImage de mes jours, ruisseau qui, dans ta fuite, Vers des bords inconnus cours te precipiter, Image de mes jours, moins vite! va moins vitel Ainsi que mon bonheur, je voudrais Varreter. Ett par steg derifrån komma vi till ett litet schweitzerhus, som är omkransadt af murgröna och vid hvilket befinner sig en rik köksträdgård, som är full af grönsaker och all slags frukt. På detta schweitzerhus läses på den sidan, som vetter mot båcken: Clairs ruisseaux, verts gazons, prås de ces bords fleuris, Le plus que vous pourrez, retenez mes amis. och ut mot vägen läser man i en muntrare ton: Le theåtre a pay cet asile champeåtre; Vous qui passez, merci! je vous le dois peut-etre. Vår konstnär hör således till den dramatiska verlden! Men huru många lagrar har han icke måst plocka, för att teatern skall ha kunnat betala en tillflygtsort sådan som denna, hvilken, om man så vill, är landtlig, men derföre icke mindre furstlig. Med ötverraskning läser man derföre på fagaden den andra inskriften: Adieu theåtre, adieu tourment! Cest ici mon oeuvre derniere; Elle a pour titre: La chaumiere, Et le bonheur pour dånouement. Denna boning är BSecribes. På samma ställe, som ofvannämnda vers läser man namnen på alla hans mångfaldiga medarbetare, och under deras namn titlarne på de stycken, han har författat i forening med dem, och å öfversta våningen läser man namnen på de kompositörer, som hafva författat musiken till hans operatexter. Ofvanför dörren som forer in till den helgedom, som är invigd åt tonkonstens representanter läsas följande rader: Modernes Amphions, ces murs, sous votre empire Pelevaient. Vous chantiez, moi, jaccordais la lyre, Den berömde Voiture skref i ett af sina bret: Hr de Gombaut och jag hafva beslutat att icke bygga förr, än den tid kommer tillbaka, då stenarne ordna sig sjelfva ofvanpå hvarandra efter lyrans toner. Detta underverk har blifvit fullbordadt, men sedan detta år står diktarens boning inhöljd i sorgflor; den är nu öde och tom. s— ss vs TREAN SRAT