Reformförslag. (Ur Svenska Arbetaren.) Reform! ropa alla, båd stora och små, Reform! heter nutidens lösen; Men inga reformer igenom vill gå Hos Svea, den åldriga tösen. Den stora reformen med tilltalet ni Tycks äfven en fysisk omöjlighet bli. Om denna reformen blott kunde få fart — Nog skulle det många bedröfva; Men fåfängans titelsot botades snart, Och detta vi kunde behöfva. Då kunde man utan all presentation Tilltala förtroligt en okänd person. Hur har man ej bråkat med listor och gjort Så mången Ni-tilltals-förening? — Men ej för reformen det båtade stort, Och det var väl knappt någons mening ; Ty löftet man glömde ju ständigt och jemt, Och namnet på listan man skret blott på skämt. Skall Svea utpekad evinnerligt stå? Har ej man belett oss tillräckligt? Skall framåt civilisationen ej gå? Det vore ju mer än förskräckligt! Nej, muren, som skiljer oss menniskor åt, Må störtas omkull, om det ock sker med gråt. Men hur? — frågar mången, som vill bjuda till — Retormen hör ej till de lätta. — h jo! mina herrar, man kan hvad man vill; Man välje blott mellan de rätta; Frän husbonden måste reformen gå ut — Det gäller att fatta ett hurtigt beslut. Befall era tjenare kalla er Ni, Och tro ej det låter så illa; Ty vanan dock snart eder tanke gör fri Från denna bedrägiiga villa. För öfrigt är ordet så vackert som vous, Och vackrare nästan än Sie och än you. Men hvarför skall drängen — om frågan man gör — Begynna reformen den svåra? — Jo, han kan befallas dertill, som sig bör, Och kan konvenansen ej såra; . Och utan ett maktspråk reformen ej går, Det ha vi nu ertarit år ifrån är. Ottar. nns es LL