— Jag vill ej gifva en penny för fransmannens skinn! sade den ene. — Jag parerar en shilling, sade en annan, att James kittar till högra korpgluggen på honom wmed första slaget. — Jag parerar två, om det blir det venstra svarade en tredje. — Vi hålla, Jack, jag känner James knytnäfve. Hvar äro dina två shilings? — Har! Flere vad höllos. James och Mahuree hörde detta, den förre höjde stolt sitt hufvud, den senare stod lugn och orörlig. Under tiden ordnade några matroser, som voro drifna i boxningskonsten och upphäfde sig till domare, allt som var nödigt för att ingenting skulle saknas vid festen. Terrängen blef väl sopad, på det ingenting skulle komma de stridande att halka: man bestänkte golfvet med vatten, för att fötterna skulle stå säkrare, och en flaska tafia sattes på ett bord bakom hvardera af de båda motsåndarne. James tog af sig sin ylleskjorta, Mahurec följde stum hans exempel. Dessa båda musKulösa bröst, dessa ofantliga armar, på hvilka senorna slingrade sig som grofva snören, dessa tjocka halsar med sina blåsvarta ådror, dessa kraftiga bänder med korta och tjocka fingrar erbjödo en anblick, som måste falla äfven dem på