askadaren 1 ogonel, Mat ITIOvt Oe den a UvHlanr tade teaterhuset. AED Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Drängen Joh. Pettersson stod i måndags anklagad i polisen för atw u. 5 d:s ha tillgripit en messa värd 3 rdr i en tru Holtz mössbutik vid nya salutorget. Den anklagade hade i lördags infunnit sig 1 sagde butik, ättoljd ar en bättre klädd ljusharig karl. De hade begärt avt få se på mössor, hvartore bodens egarinna nedtog åtskilliga och lade på disken tramfor dem för au beses. Sedan de en stund protvat mössorna, trågade iru koltz, om icke någon passade, Nej, blet svaret, de äro alla för stora. kEmellertid vände fru Holtz sig till ewt bondfolk, som äfven var inne i boden for att handla. Straxt derefter märkte hon huru deu anklagade passade på och stack en af de såsom för stora kasserade mussorna under rocken och dereiter genast begal sig på dörren med sivu rof. Olyckligtvis anhöll hon honom tt) genast, utan skyndade ut eiter honom, bedjande bondtolket att under tiden se etter boden. Joh. Pewuersson, som väl med skäl fruktade att störas i besittningen at sin nylanvgua, men ej alldeles så vältängna hufvudbonad, skyndade undan, men upphanns at fru Holtz bakom nya bazureu. Frun framställde då till honom den billiga begäran avt han måtte betala mössan. Detta förklarade han sig likväl redan ha gjort, hvarföre han alldeles icke ville ingå på ett sådant arrangement af saken. Det pris han först uppgaf sig ha betalt var tem rdr, hvilken uppgilt äfven kringstående lära hört honom vidhålla. Fru Holtz hade emellertid slutligen lyckats gora honom böjd för att betala mössan, då i detsamma en polisbetjeut anlände till stället, hvilket föranledde Peuersson återkomma vill sitt gamla påstående aw mössan vore betald, ehuru han nu sade sig blott ha betalt 2 rdr 50 öre för densamma. Då fru Holtz sedermera återvände till boden var den person som Pettersson hatt i sitt sällskap försvunnen. Inställd till förhör upprepade Joh. Pettersson sitt senaste påstående, att ban betalt mössan med 2 rdr 50 öre. Allt såilskap med den omtalte andre karlen förnekade han på det bestämdaste. Tillspord, huru han kunde veta hvad han skulle betala, då han ej frågat frun om priset, sade han att den bredvidstående, för honom okände karlen betalt tva och en hali rdr för en dylik mössa, hvarföre han lagt en lika stor penningsumma på disken och sedan atlägsnat sig. Denna skrutvade förklaring vidhöll han ibardigt, oaktadt polismästaren allvarligt uppmanade honom att bekänna, i hvilket fall iru IHoitz ej ville fullfölja saken. Mälet fick emellertid anstå tills ny bevisning kunde förebringas. Dessförinnan skulle dock Peuersson såsom misstänkt person i polisen forevisas, hvarförutom han strängeligen törbjuds att om torgdagarne visa sig på torgen, der folk at hans kaliber uå bruka ha sitt förnämsta verksamhetstält. — 1 niåndags var i poliskammaren inkallad bygg: mästaren O. Rudqvist, som leder det byggnadsarbete i Stigbergsliden, vid hvilket, såsom i denna tiduing förut blitvit nämndt, olyckshändelser tilldragit sig sa väl i fredags som i lördags. Det upplystes vid förbhöret att den första at dessa tilldragelser timat på det sätt, att då tvenne qvinnor, Catharina Andersdotter och Christina Audersdotter, skulle bära en bår med murbruk uppför ställningen, hade den törstnämnda som gick förut halkat och fallit af stallningen. Oaktadt hon fallit från en höjd af blott 6 å 7 alnar, hade hon dock skadat sig så illa, att hon ögonblickligt atled. — Den andra olyckshändelsen hade förorsakats deraf, att muraregesällen Ahlqvist, som varit sysselsatt med murning at en gesims på samma byggnad, ej derunder iakttagit tillräcklig försigtighet, hvaraf följden blifvit att gesimsen fallit ned och krossat ställningen, hvarvid såväl Ahlqvist som kalkslagerskan Christina Christensson fallit till marken och högst illa skadat sig. Vid polisundersökningen upplystes, att ställningens ,landgångar, som äro mycket branta, sakna ledstänger på yttre sidan. En at de upplysningsvis hörde arbeterskorna vid byggnaden yttrade att .ställningarne voro rysliga att gå på. — Angående det ansvar Rudqvist gjort sig förtallen till, for den händelse han genom dåliga ställnixgar varit vållande till de skedda olyckorna, förvistes målet till vederbörlig domstol, dock förbjöds Rudqvist vid 25 rdrs vite att låta fortsätta arbetet tills ställniogarne blifvit besigtigade och godkände. — I går åtta dagar sedan och i går förehades inför poliskammaren undersökning angående ett uppträde som d. 23 Sept. på förmiddagen egt rum emellan hemmasonen Carl Börjeson från Kallebäck och stensättaren Andersson. Den förre, som är den scnares hyresvärd, står redan förut inför rådhusrättens andra afdelning i mellanhand, derföre att han företagit sig åtskilliga angrepp mot Anderssons husfrid. Orsaken dertill, likasom till det uppträde, hvarför han nu temligen dyrt fick plikta, lärer vara några penningeförbindelser, hvari Andersson skall stå till honom. Åtminstone återkom Börjeson flera gånger under förhöret till dessa samma förbindelser. Förhållandet med de båda parternas sammandrabbning bade varit följande: Andersson och Börjeson hade, kommande från olika vägar, mött hvarandra på Kungstorget, då den senare gick fram och fattade sin vederpart i axeln under yttrande: Jag skall föra dig till cellfängelset, ty du är skyldig mig så mycket, Andersson, som tyckes vara litet enfaldig och mesaktig af naturen, hade visserligen stretat emot, men blifvit af Börjeson dragen ett stycke framåt Östra hamngatan. En poliskonstapel hade likväl åsett uppträdet och skyndat fram, då Börjesson släppt sitt tag hvarefter båda gått framåt gatan, förmo.ligen under ej alltför vänliga samtal. När Börjeson tyckte att han åter hunnit på tillräckligt långt afstånd från poliskonstapeln, hade han ånyo huggit tag i sin olycklige gäldenär, hvilken äfven nu sökte slita sig ifrån sin stränge fordringsegare, utan att likväl lyckas deri förrän de båda hunnit utanför hotel Prins Carl, då några naronAnar clilda dom Åt — HRäriocon madaga: