— Jay, doktor, sade don Joså. — Nåväl, don Jos6å, ni har orätt: jag ha icke talat om den ifrågavarande korsaren, der före att tillfälle dertill icke förr erbjudit sig. — Men, Cesar, ni skapade sjelf tillfället. — Nej! det var lord Ellens ankomst till redden. Dessutom, min bästa vän, har jag ickt så särdeles länge kännt att den ifrågavarande korsaren fanns till. — Doktor! ni har vetat det i flera månader, och om ni ej förr yttrat er derom, så kommer det sig deraf, att ni har mäktiga skäl till att handla såsom ni gjort. — Tror ni? inföll doktorn lugnt. — Doktor! Korsaren är fransman liksom ni sjelf. — Det är sannt, don Joså. — Doktor! ni afskyr engelsmännen. — Man rår icke mera för sina sympatier, än sina antipatier, don Joså. Doktor, vill ni, att jag skall säga er en del af hvad jag tänker? — Tala, don Jos, Ni vet ju, att en läkare är lika tystlåten som en biktfader, då det gåller ett förtroende. — Nåväl! om er korsar funnits till ett år, så är det ock ett år sedan det så mycket omordade spökskeppet för första gången kastade an